Julvisa i Finnmarken/ Isfärden - Triakel

För den vinande nordan och vintern, broder

För den grånande morgonens stjärna klar

För vårt hem och vårt land och vår bedjande moder

För myllrande städer och istunga floder

Vi höja vårt stop- och för kammande dagar

Och för kärlek och lycka som var

När sjöarna ligga här frusna och döda

Och yrväder härja bland moar och slog

Vi dricka och drömma om bäckar som flöda

Och minna oss Terrvalaks solnedgång röda

Och gårdar som lysa bland åbrodd och lilja

Och skuggor som dansa i skog

För den hårdaste skaren och bittraste vinden

För det fattiga folket som slåss för sitt bröd

För dem som i armod bli hårda om kinden

För dukade bord och för slädar vid grinden

För sårfyllda kroppar och läkande död

Försonta och glada i stjärnans timma

Vi glömma att jorden blev breddad av hat

Vi resa oss upp under stjärnor som glimma

Omkring oss de heligas natt vi förnimma

För dem och för jorden, för himlen och oss

Våra stop vi höja, kamrat

Per il piagnucolone del nord e dell'inverno, fratello

Per la stella ingrigita del mattino pronta

Per la nostra casa e il nostro paese e per la nostra madre orante

Per città affollate e fiumi ghiacciati

Alziamo il nostro stop e per i giorni di pettinatura

E per l'amore e la felicità che erano

Quando i laghi giacciono qui ghiacciati e morti

E il tempo vertiginoso devastava tra muggito e battito

Beviamo e sogniamo ruscelli che scorrono

E ricordaci il rosso tramonto di Terrvalak

E fattorie che brillano tra farfalle e gigli

E ombre che danzano nel bosco

Per la folla più dura e il vento più pungente

Per i poveri che lottano per il loro pane

Per coloro che in povertà si induriscono sulla guancia

Per i tavoli apparecchiati e per le slitte al cancello

Per i corpi pieni di ferite e la guarigione della morte

Riconciliati e rallegrati nell'ora delle stelle

Dimentichiamo che la terra è stata allargata dall'odio

Ci alziamo sotto le stelle che brillano

Intorno a noi sentiamo la notte dei santi

Per loro e per la terra, per il cielo e per noi

Le nostre fermate le alziamo, compagno