Fjalldrottningens Slott - Otyg

Mäktigt skimmerregn över fjällsilhuetters höjd

Ett slott bland klippor synes ifrån kustlandets istäckta fjord

Där vederstyggelsens skuta tidlöst blevo förtöjd

Dess skrov står sargat av den renande stormen dräpande hård

En islupen dimbild mot bergstupen vätter

På stenbädd ligger vår fjälldrottning djupt i dvala

Nu er det långt till solvita nätter

De av älvefärden dansar på hällarna hala

Träget ekar rösters rop genom natten tom

De ljuda skall över rikets vidd till dess högborgs kungliga torn

Snart så skal de väcka urbergets slumrande gnom

Vida skola höres furstliga stötar från bronsgjutna horn

Mörka skuggor rör sig över berg og häll

Månens strålar brytes genom tigande lövgrensverk

Dyster skepnad vandrar i den sena kväll

Skådar troget över himlabrynet mantlad i särl

En islupen dimbild mot bergstupen vätter

På stenbädd ligger vår fjälldrottning djupt i dvala

Nu er det långt till solvita nätter

De av älvefärden dansar på hällarna hala

Stillhet råder från dung till skär

Mörka moln sig dock vidgar

Härar samplas och blodsfanan svär

Trohet, och tronen blidkar

Mäktigt skimmerregn över fjällsilhuetters höjd

Ära åt de dräpta som förhindrade fjällrikets fall

Där vederstyggelsens skuta tidlöst blevo förtöjd

Nu hon vaknat ur sin dvala och åter härska skall

Possente pioggia scintillante sopra l'altezza delle sagome delle montagne

Un castello tra le scogliere può essere visto dal fiordo coperto di ghiaccio del paese costiero

Dove la nave dell'abominio era ormeggiata senza tempo

Il suo scafo è segnato dalla tempesta purificatrice

Una nebbia coperta di ghiaccio contro la parete rocciosa

Su un letto di roccia, la nostra regina delle montagne dorme profondamente

Ora sono lontane notti di sole

Quelli del viaggio fluviale danzano sulle lastre scivolose

L'eco pigra delle voci delle voci attraverso la notte vuota

Suoneranno per il regno del regno fino alla torre reale della sua roccaforte

Presto risveglieranno lo gnomo dormiente della roccia

Nelle grandi scuole si sentono colpi principeschi dai corni fusi in bronzo

Ombre scure si muovono su montagne e scogliere

I raggi della luna sono rifratti da rami caduchi silenziosi

La figura cupa vaga in tarda serata

Guarda fedelmente oltre il limite del cielo, avvolta in una tunica

Una nebbia coperta di ghiaccio contro la parete rocciosa

Su un letto di roccia, la nostra regina delle montagne dorme profondamente

Ora sono lontane notti di sole

Quelli del viaggio fluviale danzano sulle lastre scivolose

Il silenzio prevale da boschetto a skerries

Le nuvole scure, tuttavia, si allargano

Gli eserciti vengono campionati e la bandiera del sangue giura

Fedeltà, e il trono fa appello

Possente pioggia scintillante sopra l'altezza delle sagome delle montagne

Gloria agli uccisi che impedirono la caduta del regno delle montagne

Dove la nave dell'abominio era ormeggiata senza tempo

Ora si è svegliata dal suo sonno e regnerà di nuovo