Soloviolin - Adolphson & Falk

Jag söker hennes blick

Och hon söker min

Vi byter några ord

Som inte lovar någonting

Och staden är en djungel

Som vi måste ta oss ur

Vi finner dolda stigar

Utan att veta hur

Och i natten går en spårvagn

För alla de som vet

Att det här är bara början

Av en oupptäckt evighet

Och vi färdas genom mörkret

Som ett skepp på okänt hav

Där lyktor blir till fyrar

Som leder oss dit vi ska

Och hon tar mig till sitt rum

Som hon målat helt i indigo

Och visar mig det heliga

Som hon gömmer i sitt skrin

Och hon faller ner på knä

Och söker på sin radio

Tills rummet fylls av tonerna

Från en soloviolin

Och nu börjar allt förändras

Som om tiden drogs tillbaks

Hennes rum är inte längre

Fyra väggar, golv och tak

Och jag blickar över nejder

Som jag glömt för länge sen

Där allting andas stillhet

Som om jag äntligen hittat hem

När hon tar mig till sitt rum

Som hon målat helt i indigo

Och visar mig det heliga

Som hon gömmer i sitt skrin

När hon faller ner på knä

Och söker på sin radio

Tills rummet fylls av tonerna

Från en soloviolin

Hon tar mig till sitt rum

Som hon målat helt i indigo

Och visar mig det heliga

Som hon gömmer i sitt skrin

Och hon faller ner på knä

Och söker på sin radio

Tills rummet fylls av tonerna

Från en soloviolin

Cerco il suo sguardo

E lei cerca il mio

Scambiamo qualche parola

Che non promette nulla

E la città è una giungla

Da cui dobbiamo uscire

Troviamo percorsi nascosti

Senza sapere come

E di notte passa un tram

Per tutti quelli che lo sanno

Che questo è solo l'inizio

Di un'eternità sconosciuta

E viaggiamo attraverso l'oscurità

Come una nave su mari sconosciuti

Dove le lanterne diventano fari

Il che ci porta dove stiamo andando

E mi porta nella sua stanza

Che ha dipinto interamente in indaco

E mostrami il santo

Che nasconde nella sua bara

E cade in ginocchio

E cerca nella sua radio

Finché la stanza non si riempie di note

Da un violino solo

E ora tutto inizia a cambiare

Come se il tempo fosse stato riportato indietro

La sua stanza non c'è più

Quattro pareti, pavimento e soffitto

E guardo Nejder

Che ho dimenticato molto tempo fa

Dove tutto respira silenzio

Come se avessi finalmente trovato casa

Quando mi porta nella sua stanza

Che ha dipinto interamente in indaco

E mostrami il santo

Che nasconde nella sua bara

Quando cade in ginocchio

E cerca nella sua radio

Finché la stanza non si riempie di note

Da un violino solo

Mi porta nella sua stanza

Che ha dipinto interamente in indaco

E mostrami il santo

Che nasconde nella sua bara

E cade in ginocchio

E cerca nella sua radio

Finché la stanza non si riempie di note

Da un violino solo