Vandringar i vilsenhet - Anglagard

Spillror ifrån det förgångna tiden är nu

Ensamhetens värld där lever vi

Med allting som samlats på hög

Runt omkring oss

För ständigt vårt inre

Mot störning och disharmoni

Alla drömmare som vet

Någonting annat har fel

Det kanske är så att man är vilseledd

Varför finnas här till ingen nytta?

Tiden går lidande

Min själ far vidare

I drömmen

Sökandes svar i en dimma som präglas

Av vilsenhet och ofullständigt liv

Där morallösa människor tar vid

Och tanken blir till en känsla

Av maktlöshet tvivel och likgiltighet.

Då, vi råkas och samlas till fest

För förstånd bortom en

Hycklandes, gycklandes, abrakadabra värld

I detriti del passato sono adesso

Il mondo della solitudine lì viviamo

Con tutto raccolto sopra

Intorno a noi

Perché costantemente il nostro interiore

Contro il disturbo e la disarmonia

Tutti sognatori che sanno

Qualcos'altro non va

Può darsi che tu sia stato fuorviato

Perché non serve qui?

Il tempo passa soffrendo

La mia anima va avanti

Nel sogno

La risposta del richiedente in una nebbia che è contrassegnata

Di smarrimento e vita incompleta

Dove le persone immorali prendono il sopravvento

E il pensiero diventa un sentimento

Di impotenza, dubbio e indifferenza.

Poi ci incontriamo per una festa

Per comprendere oltre uno

Mondo ipocrita, ipocrita, abracadabra