Etta - Cornelis Vreeswijk

Förr färdades jag med strömmen och vinden i obönhörlig takt

Som sanden i timglaset

Nu har man lärt mig accelerera

Så kom, min Iris, låt oss ligga tillsammans i åtta G

Så som en ljuvlig mö faller i tattarens famn pendlar vi till Copernicus

Spindelvävens glob

En ständigt, i natten bortflyende

Skalbaggen i den mörka vedboden

Den nyaste metoden är att pendla

Aldrig mera raketstarter och brinnande gräs

Håll dig i mig, min Iris, som vore vi på tivoli

Håll mig i dig…

Så som en svärdfisk faller tillbaka i havet faller vi mot Copernicus

Nolla

Viaggiavo con la corrente e il vento a un ritmo inesorabile

Come la sabbia nella clessidra

Ora mi è stato insegnato ad accelerare

Allora vieni, mia Iris, sdraiamoci insieme per otto sol

Così, quando una adorabile fanciulla cade tra le braccia del tattaro, ci spostiamo verso Copernico

Globo di ragnatela

Un costantemente, nella notte che fugge via

Lo scarabeo nel capanno di legno scuro

Il metodo più recente è il pendolare

Niente più lanci di razzi ed erba in fiamme

Tieniti stretta a me, mia Iris, come se fossimo al luna park

Tienimi in te...

Come un pesce spada ricade in mare, noi cadiamo contro Copernico

Zero