Du har mail - Fronda

YouTube säger att jorden är platt: är världen sjuk?

Jag tappade självförtroende för några år sen och går knappt ut

Kan inte se mig själv i spegeln längre för jag är så jävla ful

Mina toppar är för höga mina dalar är för djupa

Jag tror att känner för på tok mycket, hör jag till dom sinnessjuka?

Jag jämför mig jämt med andra och känner mig förödmjukad

Sen ältar jag samma saker, samma, fast jag bara vill sluta

Du förstår, jag vill vara perfekt men nedvärdera mig själv

Undviker situationer, skräckscenarierna blir min cell

Förställ dig att din fantasi blir gallerförsedd

Och själen skriker: hjälp släpp ut mig, jag blir så rädd

Jag är trött, så trött, men kan inte sova

Jag vill vakna upp, starta om mitt liv i nyutgåva

Ja, ibland vill jag bara dö, men jag vet att jag aldrig vågar

Mitt i en inre storm och mina tankar i livbåtar

Har du också varit där, ja, att du inte vågar?

Har du satt andra i första rummet och nöjt dig som tvåa?

Har du också gjort val som du aldrig kommer förlåta?

Har du varit rädd men spelat tuff, skrattat fast du vill gråta?

Ref

Vi är alla människor i stadskärnorna

Blir det inte mörkt ibland så ser vi aldrig stjärnorna

För vi är lika trasiga i stadskärnorna

Men det är där ljuset kommer in och då vi ser stjärnorna

— du har mail

VERS 2

Tja Fronda, ledsen att jag bombar dig med mail

Men det känns som att du är en av dom få som förstår mig

Jag passar inte in, dagens klimat känns så fejk

Och många reducerar mitt problem till: tonårs-grej

Det är tungt men jag lever med det

Jag tror att jag har missuppfattat mitt egenvärde

Jagar alltid beröm och bekräftelse, för beröm är värde

Bedöm mig snälla så jag vet vad jag är värd, så underlägsen

Ska det alltid vara så här, tomt och meningslöst

Alla flyter planlöst i havet, några få ser en ö

När jag mår riktigt dåligt händer det att jag ber en bön

Annars är jag lite mer som, okej, lev och dö

Svårt att förstå sammanhanget, bara göra, göra sträva, sträva

Bli bättre, bli duktigare, alla får gärna tävla

Dom flesta vill vara som den egenkära stjärnan

Men jag känner mer för den verklighetsnära hjärnan

Ha, idag skrek dom: kolla tjockisen liknar en boll

Där har du en anledning till att jag har svårt att lita på folk

Internet är hårt, det känns som: vi måste skita på nån

Vill inte återuppleva sånt, därför min undvikande roll

Jag är rädd för att släppa in nån nära, jag vet ett tankefel

Samtidigt är lika rädd för ensamhet

Jag tror att mina föräldrar belastade mig med deras problem

Det har rubbat min tillit och jag har fastnat i ängslighet

YouTube dice che la terra è piatta: il mondo è malato?

Ho perso la fiducia qualche anno fa e difficilmente esco

Non riesco più a guardarmi allo specchio perché sono così fottutamente brutto

I miei picchi sono troppo alti, le mie valli sono troppo profonde

Penso di sentirmi troppo, sono uno dei pazzi?

Mi confronto costantemente con gli altri e mi sento umiliato

Poi bramo le stesse cose, le stesse, anche se voglio solo smettere

Vedi, voglio essere perfetto ma svalutare me stesso

Evitando le situazioni, gli scenari dell'orrore diventano la mia cella

Immagina che la tua immaginazione diventi grata

E l'anima urla: aiutami a farmi uscire, ho tanta paura

Sono stanco, tanto stanco, ma non riesco a dormire

Voglio svegliarmi, ricominciare la mia vita nella nuova edizione

Sì, a volte voglio solo morire, ma so che non oso mai

Nel bel mezzo di una tempesta interiore e i miei pensieri sulle scialuppe di salvataggio

Ci sei stato anche tu, beh, che non hai il coraggio?

Hai messo gli altri al primo posto e ti sei accontentato del secondo?

Anche tu hai fatto delle scelte che non perdonerai mai?

Hai avuto paura ma hai giocato duro, hai riso anche se volevi piangere?

Rif

Siamo tutti abitanti dei centri urbani

Se a volte non fa buio, non vedremo mai le stelle

Perché siamo altrettanto distrutti nei centri urbani

Ma è lì che entra la luce e poi vediamo le stelle

- C'è posta per lei

VERSO 2

Bene Fronda, mi dispiace bombardarti di posta

Ma sembra che tu sia uno dei pochi che mi capisce

Non mi adeguo, il clima di oggi sembra così falso

E molti riducono il mio problema a: cose da adolescenti

È difficile ma ci convivo

Penso di aver giudicato male la mia autostima

Sempre a caccia di lodi e affermazioni, perché la lode è valore

Valutami, per favore, così so quanto valgo, così inferiore

Dovrebbe essere sempre così, vuoto e privo di significato

Tutti galleggiano senza meta nell'oceano, alcuni vedono un'isola

Quando sto molto male, capita che dico una preghiera

Altrimenti, sono un po' più tipo, okay, vivi e muori

Difficile capire il contesto, basta fare, sforzarsi, sforzarsi

Migliora, migliora, tutti sono invitati a competere

La maggior parte delle persone vuole essere come la stella ipocrita

Ma mi sento più per il cervello realistico

Ah, oggi hanno gridato: guarda il ciccione sembra una palla

Ecco una ragione per cui faccio fatica a fidarmi delle persone

Internet è difficile, sembra: dobbiamo fregare qualcuno

Non voglio riviverlo, da qui il mio ruolo di evitamento

Ho paura di far avvicinare qualcuno, conosco un errore di pensiero

Allo stesso tempo ha ugualmente paura della solitudine

Penso che i miei genitori mi abbiano caricato dei loro problemi

Ha scosso la mia fiducia e sono bloccato nell'ansia