Skogarna - KENT

Ambulanser och blåljus

En olycka i tunnelbanan

Karlbergsvägen glänser i regnet som baren på Tranan

Lönnlöven virvlar som gnistor runt kolsvarta grenar

Både hösten och jag har nog insett vi kom för att stanna

Stanna, stanna hos dig

Jag kommer inte härifrån

Kommer aldrig härifrån

Stanna, stanna hos mig

Jag kommer inte härifrån

Kommer aldrig härifrån

Den här stan är fördömd

Du förlorar hur du än försöker

En garanterat solidaritetsfri

Nymoderat öken

Regnet blir snö

Jag ser pundarna frysa så de skakar

Vid hörnet där sköts statsministern

Som gav namn åt gatan

Stanna, stanna hos mig

Jag kommer inte härifrån

Kommer aldrig härifrån

Stanna, stanna hos mig

Jag kommer inte härifrån

Kommer aldrig härifrån

Jag hör basen från bilen vid rödljuset

Jag kan den sången

Som ett knivhugg i hjärtat

Jag skrev den för 200 somrar sen

Jag står där som frusen på övergångsstället och ångrar mig

En buss bromsar hårt

Ett äldre par faller i gången

Stanna, stanna

Adventsljusens skarpa trianglar i tusentals fönster

Fem timmars vintersol

Resten av dygnet i mörker

En storm glider in över stan

Ökar långsamt i styrka

Jag hör klockorna ringa för liv och död i Kungsholms kyrka

Men natten är inte vår…

Jag kommer inte härifrån

Kommer aldrig härifrån

Stanna, stanna, stanna hos mig

Jag kommer inte härifrån

Kommer aldrig härifrån

Stanna

Natten är inte vår…

Stanna, stanna, stanna

Hos mig…

Ambulanze e luci blu

Un incidente in metropolitana

Karlbergsvägen brilla sotto la pioggia come la barra di Tranan

Le foglie d'acero vorticano come scintille attorno ai rami nerofumo

Sia l'autunno che io probabilmente ci siamo resi conto che siamo venuti per restare

Resta, resta con te

Non vengo da qui

Non viene mai da qui

Resta, resta con me

Non vengo da qui

Non viene mai da qui

Questa città è condannata

Perdi, non importa quanto ci provi

Una garanzia senza solidarietà

Deserto appena moderato

La pioggia sta nevicando

Vedo che i chili si congelano così tremano

All'angolo, il primo ministro è stato colpito da una fucilata

Che ha dato il nome alla strada

Resta, resta con me

Non vengo da qui

Non viene mai da qui

Resta, resta con me

Non vengo da qui

Non viene mai da qui

Sento i bassi dell'auto al semaforo rosso

Conosco quella canzone

Come una pugnalata al cuore

L'ho scritto 200 estati fa

Rimango lì congelato sulle strisce pedonali, pentendomi

Un autobus frena forte

Una coppia di anziani cade nel corridoio

Basta basta

I triangoli aguzzi delle candele dell'Avvento brillano in migliaia di finestre

Cinque ore di sole invernale

Il resto della giornata al buio

Un temporale si abbatte sulla città

Lentamente aumenta di forza

Sento suonare le campane per la vita e la morte nella chiesa di Kungsholm

Ma la notte non è nostra...

Non vengo da qui

Non viene mai da qui

Resta, resta, resta con me

Non vengo da qui

Non viene mai da qui

Restare

La notte non è nostra...

Fermati, fermati, fermati

Al mio posto…