Tillsammans är ett sätt att finnas till - Lill Lindfors

Ska det vara något mera

Innan kassan slår igen?

Det var allt som sas, han drack ur sitt glas

Titta upp ett slag, och sen tänkte hon

Att har man gått i arton år som servitris

Ja, då vet man när ens gäster har det svårt på något vis

Så hon sa: förlåt, jag kanske stör dig

Ja, jag vet nog att inte har jag me’t å göra

Men du, hur är det fatt?

Och han såg så där förbi'na

Som han inte hört ett ord

Och fast hon inte fick nåt svar

Så var det nånting som höll henne kvar

Så hon sa:

Jag vill inte störa dig

Nej, sån är inte jag

Inte är jag den rätta att prata med

Men jag lyssnar fan så bra

Och han tog sitt glas

Och hon flytta en vas

Några smulor borsta hon ner

Man kan inte göra nåt mer än att gå

Och då sa han:

Jo fröken

Jag jobba förra sommarn

Nere i frihamnen ni vet

Med oregelbundna tider

Och med obegränsad ensamhet

Så en lördag, på krogen

Hade just fått ut min lön

Och till höger, två bord bort

I en klänning som var grön

Åh, min gud

Ån, min gud va hon va skön

Hon var nåt så jävla underbar

Hon var det finaste jag sett

Hon verkade så ensam

Och jag, jag förstod mig rätt

Jag är ju ingen sån där

Utom nån gång när jag är full

Så jag sa till mig själv, ta chansen

För en, för en gångs skull

Åh, min gud

Åh, min gud så för hennes skull

Så stod jag väl där och stamma

Fick väl fram nånting ändå

Om att jag, och vi, och ville hon

Men hon hörde inte på

Och jag ville ju för satan

Bara vara lite skysst

Ändå stod jag där och skämdes

När hon sa: för sent och tyst

Om du vill så vill jag gärna

Jag vill gärna om du vill

Är man ensam är man ingen

Men tillsammans är ett sätt att finnas till

Och så gick vi hela vägen hem

Hem till mig, mitt hyresrum

Och hon sa väl inte så mycket just

Och själv så var jag stum

Men hon sa:

Tänd inte ljuset!

Nog ser vi ändå

För att hitta till varanda

Och jag hörde hjärtat slå

I min ensamhet om natten

Ändå sedan jag blev man

Var hon drömmen som jag drömt

Och nu var drömmen sann

Och jag ville gärna prata

Om min stora ensamhet

Och jag ville liksom säga

När hon sa: sssh, jag vet

Om du vill, så vill jag gärna

Jag vill gärna om du vill

Är man ensam är man ingen

Men att älska är ett sätt att finnas till

Och jag tänkte nästa morgon

När hon somnat på min arm

Att du är som sommarnatten

Lika mjuk, och skön, och varm

Och så smög jag upp försiktigt

Men hon vaknade förstås

Så jag sa: jag går och köper like käk

Och sånt åt oss

Med fulla kassar rusa jag

Tog trappan i två språng

Där låg en lapp på bordet

Där stod: vi kanske ses nån gång

Servitrisen strök med handen över ögonen, och sa

För sig själv, så där, hon sa ungefär: om det hade varit jag

Om jag vore lika underbar, eller du va nästan blind

Och jag sluta för ikväll, just nu, och du ville vara min

Ja, då skulle du gå med mig hem

För vi två, vi vet nog det mesta

Om den kärleken

Och allt om ensamhet

Och dem såg på varann, och vände bort sin blick gjorde han

För en stund stod tiden still

Tills han sa: jag tror jag tar en till

Och sen tror jag nog jag vill betala!

Och om du vill, så vill jag gärna

Jag vill gärna om du vill

Är man ensam är man ingen

Men tillsammans är ett sätt att finnas till

Dovrebbe essere qualcosa di più

Prima che la cassa chiuda di nuovo?

Detto questo, ha bevuto dal bicchiere

Guarda un attimo, e poi pensò

Che fai la cameriera da diciotto anni

Sì, allora sai quando i tuoi ospiti stanno attraversando un periodo difficile in qualche modo

Allora lei disse: scusa, potrei disturbarti

Sì, lo so che non c'entro niente

Ma tu, come stai?

E ha guardato oltre

Come se non avesse sentito una parola

E anche se non ha ottenuto una risposta

Quindi c'era qualcosa che la tratteneva

Così lei disse:

Non voglio disturbarti

No, non sono così

Non sono la persona giusta con cui parlare

Ma io ascolto maledettamente bene

E prese il suo bicchiere

E ha spostato un vaso

Qualche briciola che spazza via

Non puoi fare altro che camminare

E poi disse:

Si Signora

Ho lavorato la scorsa estate

Giù nel porto franco lo sai

Con tempi irregolari

E con una solitudine illimitata

Così un sabato, al pub

Avevo appena ricevuto il mio stipendio

E a destra, due tavoli più in là

Con un vestito verde

Dio mio

Oh, mio ​​dio, è bellissima

Era così fottutamente meravigliosa

Era la cosa più bella che avessi mai visto

Sembrava così sola

E io, ho capito bene

Non sono così

Tranne a volte quando sono ubriaco

Quindi mi sono detto, cogli l'occasione

Per uno, per una volta

Dio mio

Oh mio Dio, quindi per il suo bene

Così sono rimasto lì a balbettare

Ho comunque tirato fuori qualcosa

Se io, e noi, e lei lo desiderassimo

Ma lei non ha ascoltato

E lo volevo dannatamente bene

Sii solo un po' più ordinato

Tuttavia, rimasi lì e mi vergognai

Quando ha detto: troppo tardi e tranquillo

Se tu vuoi, mi piacerebbe

Mi piacerebbe se tu vuoi

Se sei solo, non sei nessuno

Ma insieme è un modo di essere

E poi abbiamo camminato fino a casa

La mia casa, il mio appartamento

E in realtà non ha detto molto

E io stesso ero muto

Ma lei ha detto:

Non accendere la luce!

Vedremo comunque

Per orientarti

E ho sentito il cuore battere

Nella mia solitudine di notte

Eppure da quando sono diventato un uomo

Era lei il sogno che ho sognato?

E ora il sogno era realtà

E volevo parlare

Sulla mia grande solitudine

E volevo dire

Quando ha detto: sssh, lo so

Se tu vuoi, mi piacerebbe

Mi piacerebbe se tu vuoi

Se sei solo, non sei nessuno

Ma amare è un modo di essere

E ho pensato la mattina dopo

Quando si è addormentata sul mio braccio

Che sei come la notte d'estate

Altrettanto morbido, comodo e caldo

E poi mi sono avvicinato con cautela

Ma ovviamente si è svegliata

Così ho detto: vado a comprare come mascella

E questo per noi

Con le borse piene mi precipito

Salii le scale in due salti

C'era un biglietto sul tavolo

Diceva: forse ci vedremo qualche volta

La cameriera si passò la mano sugli occhi e disse

A se stessa, così, disse rudemente: se fossi stata io

Se io fossi meraviglioso, o tu eri quasi cieco

E ho smesso per stasera, proprio adesso, e tu volevi essere mio

Sì, allora verresti a casa con me

Per noi due, probabilmente sappiamo la maggior parte delle cose

Su quell'amore

E tutto sulla solitudine

E si guardarono l'un l'altro, e lui distolse lo sguardo

Per un momento, il tempo si è fermato

Fino a quando ha detto: penso che ne prenderò un altro

E poi penso di voler pagare!

E se tu vuoi, mi piacerebbe

Mi piacerebbe se tu vuoi

Se sei solo, non sei nessuno

Ma insieme è un modo di essere