Eldsjäl - Loke

Klockan sig kämpar från nio till fem, och kontorsbyggnaden andas ut.

Det blir tack för idag och vi ses väl imorrn.

Man går hem och dagen är slut.

Och där hemma påbordet står middagen klar, och ett femtio spänns tetrapack vin.

Och jag kysser min fru, och kramar mina barn i en självklar ömhetsrutin.

Och i kylen där står mellan mjölken och filen ett sexhundragrams

lätt-och-lagompaket,

Och i skafferiet har vi skorpor och socker, sirap, bakpulver och mjöl.

Och i frysen ja där ligger fiskpinnarna, och rester sen, mmm ja gud vet.

Och i källarn under trappen där har jag en back med mellanöl.

För jag är mittemellan, lagom och alldeles normal.

Jag har mina medelstorslagna drömmar, mina medelsvåra val.

Och en genomsnittlig inkomst, och ett neutralt humör,

Ja det blir en mittemellankolisk begravning den dag när jag dör

Min son heter Johan, min dotter Maria, min fru heter Ann-Charlotte.

Att vår hund heter Karo och Misse vår katt, det tror jag att ni redan förstått.

Och vi skrattar om lördan med Lasse Kronér, och vi jublar om försommarn

påLiseberg

Ett McDonald’s-besök och en pizza i veckan ger tillvaron tillräcklig färg.

Om sommarn dåfar vi påhusvagnssemester, eller hur stuga i Lysekil.

Det blir solbad och räkor och minigolfbanor och generell låg profil.

Om julen dåfar vi till svärmor pålandet och vi pysslar och vi dansar kring

glittrande gran.

Och vi myser och pyser i julefriden ända till nyårsdan.

För jag är mittemellan, lagom och alldeles normal.

Jag har mina medelstorslagna drömmar, mina medelsvåra val.

Och en genomsnittlig inkomst, och ett neutralt humör,

Ja det blir en mittemellankolisk begravning den dag när jag dör

Sågick jag här om dagen strosa i nordstan.

Dåstod där en gatupoet och trubadur.

Och han verka såsur såjag frågade vänligt:

Kan du inga sånger i dur?

Men dåsluta han plötsligt att slåsin gitarr.

Och hans stämma blev tonlös och sval.

Han sa:

Sjunga för dig, kasta pärlor till svin.

Jag kan se rakt igenom ditt plastiga

skal.

Ytlig och trist, säker centerpartist.

Impotent om du någonsin får komma till.

Dina vänner och villa och volvo och vovve har ersatt din virilitet.

Men jag lever livet, tar inget för givet.

Jag är stark nog att välja.

Jag gör det jag vill.

Ja, jag älskar och svälter medan du ser påTV, såna som du är det värsta jag vet.

Och idag var det ju torsdag, och jag hade köpt ärtsoppa påkorv, sån där ni vet,

Och ingredienserna till pannkakor som Ann-Charlotte skulle reda till lite

senare påkvällen.

Alltsammans låg i den Hemköpskasse som jag höll i min högra hand.

Men nu ställde jag ner kassen pånordstans kalla betonggolv,

Tittade trubaduren stint i ögonen, och såsvarade jag:

Ja men såbrinn dåeldsjäl, brinn i din egen död.

Ja brinn visionär, i martyrisk misär, dina sånger behövs inte här.

Brinn dåeldsjäl, brinn i din självvalda, självgoda nöd.

Brinn levnadskonstnär, förakta och svär, men jag trivs ändåmed den jag är.

För visst fan är jag mittemellan, lagom, och alldeles normal.

Men jag har ocksåmina drömmar, jag gjorde ocksåmina val.

Jag valde trygghet framför frihet, och det står jag rakryggat för,

Om det såska serveras mellanmål påbegravningen den dag jag dör.

Jag älskade ömt med min hustru den natten, från minnena flög trubaduren sin kos.

Och om morgonen smög jag ut innan hon vaknat och köpte åt henne en ros.

Och vid frukosten skrattade vi hela familjen, vi åt corn flakes och drack

äppeljuice.

Och dåsteg solen upp över radhusidyllen och färga min kind aprikos.

Och sen kämpa sig klockan från nio till fem, och kontorsbyggnaden andades ut.

Det blev tack för idag och vi ses väl imorrn.

Och därmed är sången slut.

L'orologio ticchetta dalle nove alle cinque e l'edificio degli uffici sta respirando.

Grazie per oggi e ci vediamo domani.

Vai a casa e la giornata è finita.

E lì a casa sulla tavola è pronta la cena, e un tetrapack di vino da cinquanta spanne.

E bacio mia moglie e abbraccio i miei figli in una routine di tenerezza evidente.

E lì in frigo, tra il latte e il filetto, seicento grammi

pacchetto facile da montare,

E in dispensa abbiamo croste e zucchero, sciroppo, lievito e farina.

E nel congelatore sì ci sono i bastoncini di pesce, e poi gli avanzi, mmm sì Dio lo sa.

E nella cantina sotto le scale ho un vassoio di birra intermedia.

Perché sono nel mezzo, giusto e del tutto normale.

Ho i miei sogni medi, le mie scelte medie.

E un reddito medio e uno stato d'animo neutrale,

Sì sarà un mezzo funerale malinconico il giorno in cui morirò

Il nome di mio figlio è Johan, mia figlia Maria, il nome di mia moglie è Ann-Charlotte.

Che il nostro cane si chiami Karo e Misse la nostra gatta, credo che tu l'abbia già capito.

E ridiamo del sabato con Lasse Kronér e ci rallegriamo dell'inizio dell'estate

a Liseberg

Una visita a McDonald's e una pizza alla settimana danno abbastanza colore alla vita.

D'estate andiamo in vacanza in roulotte, o che ne dici di una baita a Lysekil.

Ci saranno bagni di sole, gamberi e campi da minigolf e un profilo generalmente basso.

A Natale andiamo nel paese di mia suocera e facciamo mestieri e balliamo in giro

abete scintillante.

E ci coccoliamo e coccoliamo durante le vacanze di Natale fino a Capodanno.

Perché sono nel mezzo, giusto e del tutto normale.

Ho i miei sogni medi, le mie scelte medie.

E un reddito medio e uno stato d'animo neutrale,

Sì sarà un mezzo funerale malinconico il giorno in cui morirò

Così sono andato qui l'altro giorno per una passeggiata nella città del nord.

Poi c'era un poeta di strada e trovatore.

E sembrava così arrabbiato, così ho chiesto gentilmente:

Non conosci nessuna canzone in maggiore?

Ma poi improvvisamente ha smesso di suonare la sua chitarra.

E la sua voce divenne atona e fredda.

Egli ha detto:

Canta per te, getta perle ai porci.

Riesco a vedere attraverso la tua plastica

guscio.

Superficiale e squallido, sicuro centrista.

Impotente se mai ci riuscirai.

I tuoi amici e villa e volvo e cagnolino hanno sostituito la tua virilità.

Ma io vivo la vita, non do nulla per scontato.

Sono abbastanza forte per scegliere.

Io faccio quello che voglio.

Sì, amo e muoio di fame mentre guardi la TV, le persone come te sono le peggiori che conosca.

E oggi era giovedì, e avevo comprato la zuppa di piselli con le salsicce, di quelle che sai,

E gli ingredienti per i pancake che Ann-Charlotte avrebbe sistemato un po'

più tardi la sera.

Tutto era nella Hemköpkasse che tenevo nella mano destra.

Ma ora appoggio la scatola sul freddo pavimento di cemento del nord,

Guardai dritto negli occhi il trovatore e risposi:

Sì, ma allora brucia, anima fervente, brucia nella tua stessa morte.

Sì fuoco visionario, nella miseria del martire, le tue canzoni non sono necessarie qui.

Brucia il fervore, brucia nella tua angoscia auto-scelta e ipocrita.

Appassionato artista vivente, disprezza e impreca, ma sono comunque contento di quello che sono.

Di sicuro, sono nel mezzo, giusto e del tutto normale.

Ma ho anche i miei sogni, ho anche fatto le mie scelte.

Ho scelto la sicurezza piuttosto che la libertà, e lo sostengo,

In tal caso, il giorno della mia morte verranno serviti degli spuntini al funerale.

Ho fatto un tenero amore con mia moglie quella notte, dai ricordi il trovatore ha lanciato il suo randello.

E la mattina sono sgattaiolata prima che si svegliasse e le ho comprato una rosa.

E a colazione tutta la famiglia ha riso, abbiamo mangiato corn flakes e bevuto

succo di mela.

E poi il sole è sorto sull'idillio della casa di città e ha tinto la mia guancia di albicocca.

E poi l'orologio ha faticato dalle nove alle cinque e l'edificio degli uffici ha esalato l'ultimo respiro.

Grazie per oggi e ci vediamo domani.

E con questo la canzone finisce.