I solnedgången - Mando Diao

Satte jag mig på bergets kam

Såg ut över fjärden

Såg hur solen i väster sam

Långt i väster gick färden

Tiden förgår, nyss var det vår

Snart ligger höst över världen

Dagar har kommit och dagar har gått

En gång kommer väl den sista

Flyktig är lyckan och knappt dess mått

Tung är den ändå att mista

Luftbyggda slott skimra ju blott

Skimra och locka och brista

Dårar de tänka och dårar de tro

Dårar de mena och hoppas

Hoppas att frön som i jorden gro

Växa till skördar och knoppas

Brodden den dör, frosten förstör

Det som i markerna stoppas

Mi sono seduto sul crinale della montagna

Si affacciava sulla baia

Ho visto come il sole a ovest Sam

Il viaggio è andato molto a ovest

Il tempo passa, proprio adesso era primavera

L'autunno è presto nel mondo

I giorni sono arrivati ​​e i giorni sono passati

Quando arriverà l'ultimo

La felicità è felicità e difficilmente la sua misura

È ancora pesante da perdere

I castelli costruiti dall'aria brillano solo

Scintilla, attira e scoppia

Gli stolti pensano e gli sciocchi credono

Stolti significano e sperano

Spero che i semi che germogliano nel terreno

Cresci fino a raccogliere e germogliare

Il pungiglione muore, il gelo distrugge

Ciò che è fermato nel terreno