Sorgen - Mando Diao

Orgen i ditt bröst växer stor i ensamhet

Stigen vart du går mynnar ut i evighet

Orättvisans sång ljuder falskt i sin entré

Vägen som vi vandrar på slits och nöts var dag

Mörkret tar oss alla när sorgen gör dig svag

Barnet i din famn sover djupt, fylld av ro

Ögon utan tyngd, utan tvivel, men med tro

Livet tänt av hopp och av kärlek börjar gro

Vägen som du vandrar snart är ljus och utan moln

Men akta dig för mörkret, sorgen gör dig svag

Huden på din arm den är sträv och den är kall

Sorgen tränger tung, kväver den som är på fall

Vägen den har nått sitt slut, av jord skall du åter bli

Och Jämmerdalens sång är tyst när sorgen gjort dig fri

L'organo del tuo seno si allarga in solitudine

Il percorso in cui vai si apre nell'eternità

Il canto dell'ingiustizia suona falso al suo ingresso

La strada su cui camminiamo è lacerata e consumata ogni giorno

L'oscurità ci prende tutti quando il dolore ti rende debole

Il bambino tra le tue braccia dorme profondamente, pieno di pace

Occhi senza peso, senza dubbio, ma con fede

La vita accesa dalla speranza e dall'amore comincia a germogliare

La strada che percorri presto è leggera e senza nuvole

Ma attenzione all'oscurità, il dolore ti rende debole

La pelle del tuo braccio è ruvida e fa freddo

Il dolore è pesante, soffoca chi sta cadendo

Il modo in cui ha raggiunto la sua fine, di terra sarai di nuovo

E la canzone di Jämmerdalen tace quando il dolore ti ha liberato