Sveablotet - Månegarm

Ej följer vi, han som bröt vår lag

Och svek asar och hävd

Blodoffrets sed, skall hållas för vårt folk

Ett blot för svears väl

Inge, den kristne han fördrevs, och fram klev där en man

Som plägar folkets tro

Blod till offerträdets stam, och hästens delar slets

Ett blot för svears väl

Och lågorna stod i natten — gården brann

Ett flammande hov, vår tid är förbi

Och de skrin, från de som av elden famnats

Blev till sång, en helfärdens hymn, vår tid är förbi

Hämnd, ett illgärningsdåd fyllt av nid

Åter i Svetjud med sin hird

Död, för drotten som offret har lett

Bränn ned hans hall

(Bränn ned hans hall)

(Bränn ned hans hall)

(Bränn ned hans hall)

Ej, ett liv ur denna gården skall se

En gryningens ljus!

Bränn inne dess folk, och med dem dess tro

Sven som kom ut föll kort för svekfullt stål

(För svekfullt stål)

Och högt slog lågorna genom natten — gården brann

Ett flammande hov, vår tid är förbi

Och de skrin, från de som av elden famnats

Blev till sång, en helfärdens röst, vår tid är förbi

Aldrig mer, vårt folk ska följa seden

Förfäders rit från urgammal tid, den brinner i natt

Aldrig mer skall en konung nu följa de gamla

Aldrig mer ska svearnas blot ge liv till vårt folk

Aldrig mer

Non seguiamo colui che ha infranto la nostra legge

E assi del tradimento e affermazione

L'usanza del sacrificio di sangue sarà mantenuta per il nostro popolo

Una macchia per giura bene

Inge, il cristiano da cui fu espulso, e un uomo si fece avanti

Che coltiva la fede delle persone

Sangue al tronco dell'albero sacrificale e le parti del cavallo lacerate

Una macchia per giura bene

E le fiamme sono rimaste nella notte - il cortile è bruciato

Uno zoccolo fiammeggiante, il nostro tempo è finito

E i santuari, da quelli abbracciati dal fuoco

Divenuta una canzone, un inno di tutto il viaggio, il nostro tempo è finito

Vendetta, un atto di malizia pieno di gelosia

Di nuovo a Svetjud con il suo gregge

Morte, per il signore che ha guidato il sacrificio

Brucia la sua sala

(Brucia il suo corridoio)

(Brucia il suo corridoio)

(Brucia il suo corridoio)

No, una vita di questa fattoria vedrà

Una luce dell'alba!

Brucia dentro la sua gente, e con essa la sua fede

Sven che ne è uscito non è stato all'altezza dell'acciaio infido

(Per acciaio pericoloso)

E divampò rumorosamente per tutta la notte: il cortile bruciò

Uno zoccolo fiammeggiante, il nostro tempo è finito

E i santuari, da quelli abbracciati dal fuoco

Divenuto canto, voce di santità, il nostro tempo è finito

Mai più, la nostra gente seguirà l'usanza

Rito antico dai tempi antichi, brucia stanotte

Mai più un re ora seguirà gli antichi

Mai più gli svedesi daranno semplicemente vita al nostro popolo

Mai più