Aldrig Som Främlingar - Marie Fredriksson

Det blev inte mycket sagt

den da’n du gick

Inga hårda ord

Det blev aldrig någon scen

bara ett kort farväl

En kyss där vi stod

Vi kunde glömt allting

just då

Jag kunde sagt

älskling bli kvar

Du kunde frågat mej igen

Men du gick din väg

Jag stängde min dörr

Det är klart jag kommer sakna dej

Men aldrig som främlingar

ska vi älska varann

Aldrig som främlingar

inför allt som vi tror på

Aldrig som främlingar

i dom rum där vi möts ibland

Jag vet du har

en vandrares blod

Och jag en pärla att söka

du har din väg och din rätt

Och jag ett hav att besöka

Vi kanske visste redan då

men vem vill förstå

Och jag skulle gjort det

om igen

Om igen

Så du får inte tro

att jag glömmer

Men aldrig som främlingar…

Non si è detto molto

quello da cui sei andato

Nessuna parola dura

Non c'è mai stata una scena

solo un breve arrivederci

Un bacio dove eravamo

Avremmo potuto dimenticare tutto

Bene allora

potrei dire

caro soggiorno

Avresti potuto chiedermelo di nuovo

Ma sei andato per la tua strada

Ho chiuso la mia porta

Certo che mi mancherai

Ma mai come estranei

ci ameremo

Mai come estranei

di fronte a tutto ciò in cui crediamo

Mai come estranei

nelle stanze dove ci incontriamo a volte

So che hai

il sangue di un viandante

E io una gemma da cercare

hai la tua strada e il tuo diritto

E io un mare da visitare

Forse lo sapevamo già allora

ma chi vuole capire

E l'avrei fatto

ancora

Ancora

Quindi non devi credere

che dimentico

Ma mai come estranei...