Fattig bonddräng - Markus Krunegård

Jag är fattig bonddräng, men jag lever ändå

Dagar går och kommer, medan jag knogar på

Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär

Går bak mina oxar, hojtar visslar och svär

Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar mitt snus

Och när lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus

Sen, när jag blitt livad vill jag tampas och slåss

Vila hos en flicka vill jag också, förstås

Sen, så kommer sönda'n, och då vill våran präst

Att jag ska i kyrkan, men då sover jag mest

Prästen kan väl sova hela måndagen men

För en fattig bonddräng, börjar knoget igen

Så går hela veckan, alla dagar och år

Jag går med min lie, och jag plöjer och sår

Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö

Harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö

Står där, fattig bonddräng invid Himmelens port

Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort

Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss

Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås

Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit

Jag har sett din strävan och ditt eviga slit

Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här

Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när

Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud

Och sen klär han på mig den mest snövita skrud

Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut

Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut

Sono un povero bracciante, ma vivo ancora

I giorni passano e vengono, mentre io mi butto giù

Erpici, ferite e aratri, pelle scamosciata, scavi e bacche

Va dietro ai miei buoi, grida fischi e giura

Sono un povero bracciante e mastico lo snus

E quando arriva sabato, voglio ubriacarmi

Poi, quando sarò vivo, voglio tampare e combattere

Voglio anche riposare con una ragazza, ovviamente

Poi viene la domenica, e poi vuole il nostro prete

Che vado in chiesa, ma poi dormo di più

Il prete può dormire tutto il lunedì, però

Per un povero contadino, la nocca ricomincia

Così va tutta la settimana, ogni giorno e ogni anno

Cammino con la mia falce, aro e ferisco

Guido i miei buoi e accumulo il mio fieno

Erpici, gnomi e schiavi, e alla fine morirò

In piedi lì, povero contadino vicino alla Porta del Cielo

Un po' spaventato e dispiaciuto per i peccati che ho commesso

Non dovresti bere, stare con le ragazze e combattere

Il Signore, Dio in cielo, è ovviamente insoddisfatto

Ma poi il Signore dice: Povero contadino, vieni qui

Ho visto il tuo sforzo e la tua eterna fatica

Perciò, povero contadino, sei il benvenuto qui

Perciò, povero contadino, sarai con me quando

Oh, io, povero contadino, sto così fermo davanti a Dio

E poi indossa l'abbigliamento più bianco come la neve

Ora tu, dice il Signore, il tuo lavoro è finito

Ora tu, povero contadino, ora puoi riposare