Sarin över Luleå - Mattias Alkberg

En krokig väg genom en stad

Förhållandevis rak, inte vägen, utan staden

Rätt lätt att hålla sig för skratt

När man skrattat sig matt, och ingen annan fattat

Hemma eller borta: det är mest tillkortakommanden

Som går igen, som blir minnen

Ängeln (på himlen, den röda lulehimlen)

Som sarin stiger den upp ur underjorden

Och som vi som bor här andas in

Som en kontaktannons över nåt trist:

«Lätt alkad gitarrist som gillas Misfits»

Finns ingen framtid, inget då

Som man vill kännas vid eller går igång på

Hemma eller borta: det är mest tillkortakommanden

Som går igen, som blir minnen

Ängeln (på himlen, den röda lulehimlen)

Som sarin stiger den upp ur underjorden

Och som vi som bor här andas in

Vi andas djupa andetag

Tills ingen vaknar, inte ens jag

Mot en grisfest som är bra

Dansar vi bort över kullarna

Hemma eller borta: det är mest tillkortakommanden

Som går igen, som blir minnen

Ängeln (på himlen, den röda lulehimlen)

Som sarin stiger den upp ur underjorden

Och som vi som bor här andas in

Una strada tortuosa attraverso una città

Relativamente rettilineo, non la strada, ma la città

Abbastanza facile trattenersi dal ridere

Quando ridevi piano e nessun altro capiva

In casa o fuori casa: si tratta perlopiù di carenze

Quello va di nuovo, quello diventa ricordi

L'angelo (nel cielo, il cielo rosso lule)

Come il sarin, sorge dagli inferi

E mentre noi che viviamo qui respiriamo

Come annuncio di contatto su qualcosa di triste:

«Chitarrista leggermente alkad a cui piacciono i Misfits»

Non c'è futuro, niente allora

Come vuoi sentire o iniziare

In casa o fuori casa: si tratta perlopiù di carenze

Quello va di nuovo, quello diventa ricordi

L'angelo (nel cielo, il cielo rosso lule)

Come il sarin, sorge dagli inferi

E mentre noi che viviamo qui respiriamo

Respiriamo profondamente

Finché nessuno si sveglia, nemmeno io

Verso una festa del maiale che fa bene

Balliamo sulle colline

In casa o fuori casa: si tratta perlopiù di carenze

Quello va di nuovo, quello diventa ricordi

L'angelo (nel cielo, il cielo rosso lule)

Come il sarin, sorge dagli inferi

E mentre noi che viviamo qui respiriamo