Vandraren - Nordman

Vandraren har ingen stans att gå, när han kommit fram till slutet

Månen färgar alla skuggor blå, han är ensam kvar där ute

Långt där borta från en enslig gård, lyser värmen ut i natten

Väcker hungern i hans frusna kropp, som har levt på luft och vatten

Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om

Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare

Klockan ringer för en ensam själ, den har lånat röst av döden

Vill den illa eller vill den väl, när den räknar våra öden

Sluta tänka det är svårt ändå, du får ta en dag i taget

Vandraren har ingen stans att gå, om han går vid sista slaget

Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om

Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare

Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om

Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare

Il vagante non ha nessun posto dove andare quando ha raggiunto la fine

La luna colora di blu tutte le ombre, lui è lasciato solo là fuori

Lontano da una fattoria solitaria, il calore risplende nella notte

Risvegliare la fame nel suo corpo congelato, che ha vissuto di aria e acqua

Fa male, ma vai comunque, puoi sempre girarti

Fa male, ma vai avanti, sei qui e sei venuto qui come un vagabondo

La campana suona per un'anima solitaria, ha preso in prestito la voce dalla morte

Lo farà male o lo farà bene, quando calcola i nostri destini

Smettila di pensare che sia difficile comunque, devi prenderlo un giorno alla volta

Il camminatore non ha dove andare, se cammina all'ultimo battito

Fa male, ma vai comunque, puoi sempre girarti

Fa male, ma vai avanti, sei qui e sei venuto qui come un vagabondo

Fa male, ma vai comunque, puoi sempre girarti

Fa male, ma vai avanti, sei qui e sei venuto qui come un vagabondo