Ingen sanning är allas - Opeth

Som svetten lackar i ett ansikte av snö

Det finns en tid att leva och en tid att dö

Du har väntat allt för länge

Men Våren kom till slut

Du har älskat allt för starkt

Men sorgen hittar ut

Alla skulder är betalda, arvet är bestämt

Men nervositeten i dig virvlar runt alltjämt

Virvlar runt

När solen stiger

Fredag morgon blir din frist

Du dedicerar dikten

Livet som du mist

Tiden läker inga sår

Man förtjänar hur man mår

Tiden läker inga sår

Ett antal år av ditt liv är stulna

I ljuset blir det uppenbart

Att ganska snart har det vita gulnat

Ingen sanning är allas

När blodet tunnats ut

Död sympati tillät hatet ta vid

En röst bor i ditt bröst

Som värnar om din ro

Men älven är för bred

För lugnet att slå bro

Du byter en last mot en annan då och då

En svärm av gamar väntar på allt som finns att få

Du gav så mycket av dig själv, men du finns kvar

Vad spelar det för roll att ge till den som har?

Den som har

Du är ändå ensam

Och dagen gryr igen

Du skjuter upp din död

Men inuti dig flyter svart

Som kväver glöd

Come la vernice di sudore su una faccia di neve

C'è un tempo per vivere e un tempo per morire

Hai aspettato troppo a lungo

Ma finalmente è arrivata la primavera

Hai amato troppo

Ma il dolore lo scopre

Tutti i debiti sono pagati, l'eredità è determinata

Ma il nervosismo in te è ancora vorticoso

Gira intorno

Quando sorge il sole

Venerdì mattina sarà la tua scadenza

Dedichi la poesia

La vita che hai perso

Il tempo non cura le ferite

Ti meriti come ti senti

Il tempo non cura le ferite

Un certo numero di anni della tua vita sono stati rubati

Alla luce diventa ovvio

Che ben presto il bianco è diventato giallo

Nessuna verità è di tutti

Quando il sangue si è assottigliato

La compassione morta ha permesso all'odio di prendere il sopravvento

Una voce vive nel tuo petto

Chi se ne frega della tua pace

Ma il fiume è troppo largo

Per la calma da colmare

Ogni tanto cambi un carico da un altro

Uno sciame di avvoltoi attende tutto ciò che è disponibile

Hai dato tanto di te stesso, ma rimani

Cosa importa dare a chi ha?

Quello che ha

Sei ancora solo

E il giorno sorge di nuovo

Rimandi la tua morte

Ma dentro di te fluisci nero

Che soffoca le braci