Svindel - Organismen

Hade ingenting, hade bara drömmar

Veckan hade startat, jag var kvar i söndan

Jag vill inte minnas, jag vill bara glömma

Alla lätta snaran, jag var kvar i öglan

Som så många gånger, var det jag och blocket

Bara tanken av det, gör mig sval i kroppen

Vinden blåste in, är den kvar vid toppen

Tar ett blås, tittar ut, har den klarnat opp än?

Allting når en punkt, bägaren rinner över

Pennan mötte pappret, mina fingrar blödde

Jag kan knappt förstå det, att jag ens försökte

Har nu råd med sånt, jag inte ens behöver

Var så jävla hungrig, har nu cash till maten

Dukar hela bordet, ser mig äta av det

Från att tvingas göra, andras jävla saker

Till att göra vad jag vill hela jävla dagen

Minns hur svårt det var, och få en syl i vädret

Så jag skrev på verser, starta krig mot världen

Inte en spänn till skulder, eller hyresvärden

Om det inte löst hade jag flytt till Gävle

Vet att det jag skriver, kan låta känslomättat

Men jag satsa allt, det var det enda rätta

När jag spottar verser, när jag bränner pengar

Gör det för mina vänner jag inte längre träffar

Jag får nypa mig, får se om jag drömmer än

Minnesbanken fylld, måste tömma den

Inga öppna dörrar, jag fick öppna själv

Bara en handfull nära har inte glömt er än

Tiden går så fort, dar och år försvinner

Vi bara fyller glasen, skriker skål för minnen

När jag sträcker på mig, kan jag nå till himlen

Men varenda gång jag tittar ner så får jag svindel

Så får jag svindel, så får jag svindel, så får jag svindel

Non aveva niente, aveva solo sogni

La settimana era iniziata, ero ancora al sole

Non voglio ricordare, voglio solo dimenticare

Tutto il laccio leggero, sono stato lasciato nel giro

Come tante volte, eravamo io e il blocco

Il solo pensiero mi fa venire i brividi

Il vento è entrato, rimane in cima

Fa un respiro, guarda fuori, si è già chiarito?

Tutto arriva a un punto, la coppa trabocca

La penna ha incontrato la carta, le mie dita sanguinavano

Riesco a malapena a capirlo, che ho anche provato

Ora posso permettermi cose del genere, non ne ho nemmeno bisogno

Era così dannatamente affamato, ora ho soldi per il cibo

Apparecchia tutta la tavola, mi guarda mangiare

Dall'essere costretto a fare, le maledette cose degli altri

Per fare quello che voglio tutto il dannato giorno

Ricorda quanto è stato difficile e prendi un punteruolo con il tempo

Così ho scritto versi, iniziare la guerra al mondo

Non un dollaro in debito o padrone di casa

Se non fosse stato risolto, sarei fuggito a Gävle

Sappi che ciò che scrivo può sembrare emotivo

Ma scommetto tutto, era l'unica cosa giusta

Quando sputo versi, quando brucio soldi

Fallo per i miei amici che non vedo più

Mi pizzicherò, per vedere se sto ancora sognando

Banco di memoria pieno, devo svuotarlo

Nessuna porta aperta, ho dovuto aprirle io stesso

Solo una manciata di persone care non ti ha ancora dimenticato

Il tempo passa così in fretta, i giorni e gli anni scompaiono

Ci limitiamo a riempire i bicchieri, a brindare ai ricordi

Quando mi allungo, posso raggiungere il cielo

Ma ogni volta che guardo in basso mi gira la testa

Poi mi vengono le vertigini, poi mi vengono le vertigini, poi mi vengono le vertigini