Arbete - Petter

Arbete ger bröd så jag svettas för en orsak

En klok insikt och livet känns solklart

Liksom bäckarna flödar till floder

Floder till havet, vi bygger utav dem

Erfarenhet, ja jag tror jag har dem

Uppväxt i staden så jag är hygglig med garden

Man lär sig att leva efter sin egen miljö

Blir robust och hård när allting faller som snö

Det här är vardagsmat, kanske en värdslig sak

Men det skrämmer mig ibland för jag har en bitter smak

Ingen dör före sin tid, det har ödet bestämt

Aldrig trott på nån Gud men får känslor i advent

Livet är paniken i en brinnande teater

Och jag brinner inombords och min hjärna är en krater

Och färgen från min omgivning den finns därinpå

Så likt betongen är grå blir mina känslor blå

För jag lämnar allt det där

Så långt som det bär, fast i min värld

För jag hamnar alltid där

Så långt som det bär, fast i min värld

Och dom minns jag, frågorna dom finns här

Dagarna går jag dealar ständigt med min dumhet

Vill göra rätt på nåt sätt och få det rumsrent

Men felstegen finns där, har gjort dem till tusen

När bjälkarna ruttnar, faller hela huset

Svårt att formulera varför jag lever så här

Drömmer om att resa, om att få se vår värld

Innan den försvinner för gott, för det är nåt jag förstått

Att inget är för evigt under människans brott

Jag kastar olja på paletten för att måla mitt liv

Det blir en dåre på driv som alltid snålar med tid

Min spontanitet liknas närmast vid en blomma

Där nätterna blir långa, har svårt att somna

Och vardagen är grå, ett mönster man vill bryta

Daglig basis det handlar om att flyta

Och drömmarna de kvävs men de finns i perferin

Som energi och bensin, ett depressionsvaccin

För jag lämnar allt det där

Så långt som det bär, fast i min värld

För jag hamnar alltid där

Så långt som det bär, fast i min värld

Och dom minns jag, frågorna dom finns här

Har vart i lejonets kula, stått där vid grinden

Klättrat för högt, har fått känna på svindeln

Aldrig tittat ned, men blickat upp mot himlen

Berusat mig själv för att flippa mina sinnen

Sen vaknat upp till något sobert tillstånd

Kan inte rubba på tiden för den har sin gång

Alla klavertramp, klart jag minns dem

Folk som jag sårat genom åren är det synd om

Vi faller isär, det har man lärt sig genom åren

Skriker och svär, hinner knappt läka såren

Det börjar med en bagatell som slutar i hell

Slutar i en lägenhet där jag somnar helt själv

Il lavoro dà il pane quindi sudo per un motivo

Una saggia intuizione e la vita sembra chiara

Come i ruscelli che sfociano nei fiumi

Fiumi al mare, noi costruiamo da loro

Esperienza, sì penso di averli

Cresciuto in città, quindi sono decente con il giardino

Impari a vivere secondo il tuo ambiente

Diventa robusto e duro quando tutto cade come neve

Questo è il cibo di tutti i giorni, forse una cosa utile

Ma a volte mi spaventa perché ho l'amaro in bocca

Nessuno muore prematuramente, ha deciso il destino

Non ho mai creduto in nessun Dio ma prova sentimenti in Avvento

La vita è il panico di un teatro in fiamme

E sto bruciando dentro e il mio cervello è un cratere

E il colore di ciò che mi circonda è lì dentro

Per quanto il cemento sia grigio, i miei sentimenti diventano blu

Perché sto lasciando tutto questo

Per quel che riguarda, bloccato nel mio mondo

Perché ci finisco sempre

Per quel che riguarda, bloccato nel mio mondo

E li ricordo, le domande sono qui

I giorni in cui vado affrontano costantemente la mia stupidità

Vuoi fare la cosa giusta in qualche modo e ripulire la stanza

Ma gli errori ci sono, ne hanno fatti mille

Quando le travi marciscono, l'intera casa cade

Difficile formulare perché vivo così

Sognare di viaggiare, di vedere il nostro mondo

Prima che scompaia per sempre, perché è qualcosa che capisco

Che niente è per sempre sotto il crimine umano

Getto olio sulla tavolozza per dipingere la mia vita

Diventa un pazzo sull'unità che fa sempre risparmiare tempo

La mia spontaneità è quasi come un fiore

Dove le notti si allungano, è difficile addormentarsi

E la vita di tutti i giorni è grigia, uno schema che vuoi rompere

Quotidianamente si tratta di fluttuare

E i sogni soffocano ma sono nella perferina

Come l'energia e la benzina, un vaccino contro la depressione

Perché sto lasciando tutto questo

Per quel che riguarda, bloccato nel mio mondo

Perché ci finisco sempre

Per quel che riguarda, bloccato nel mio mondo

E li ricordo, le domande sono qui

È stato nel proiettile del leone, in piedi vicino al cancello

È salito troppo in alto, ha sentito le vertigini

Non ha mai guardato in basso, ma ha guardato il cielo

Mi sono ubriacato per spaventare i miei sensi

Poi mi sono svegliato in uno stato di sobrietà

Non può disturbare il tempo perché ha il suo modo

Tutti i trampolini per pianoforte, ovviamente li ricordo

È un peccato che le persone che ho ferito nel corso degli anni

Stiamo cadendo a pezzi, lo abbiamo imparato nel corso degli anni

Urla e giura, fa appena in tempo a rimarginare le ferite

Inizia con una sciocchezza che finisce all'inferno

Finisce in un appartamento dove mi addormento da solo