Gryning - Petter

Jag vandrar hem, medans benen dom stretar emot

Jag rullar som ett klot, balansen den svajar

Jag blajar för mig själv, tänker för mig själv

I metropolen, storstadspulsen pulserar

Ser allting omkring mig, runt omkring

För det formas som en ring, ingenting ses klart

Svårt att fokusera, har svårt att gå rakt

Allt rör sig sakta, jag är i precis samma fart

Blicker sveper och söker, jag röker min sista cigarett

Mitt hjärta känns lätt, vatten som faller i natten

Regnet duggar tätt, jag känner lyckan i magen

Berusad och dragen, jag håller mig vaken

Med dimman i min blick, glimtar mot malmen

O dom ståtliga taken, jag minns alla haken

Jag älskar promenaden, rustiken i Skeppsbro-fasaden

Hela staden, neonet spelar sitt ljusspel för mig

Lyser upp hela natten med sitt sken

Hör traffiken, en supig siren drar förbi

Jag vandrar i glädje, i min egen utopi

Så många promenader, så många nätter

Inga cash i fickan, inga cigaretter

Kvarter för kvarter, ler åt allt jag ser

Nyktrar sakta men säkert, men suktar efter mer

Spatserar i harmoni, jag känner mig fri

Jag känner mig fri när jag går

För all smärta är förbi från igår

Jag lever idag i mitt packade rus

Vinden sveper och jag känner dets sus

Brisen den klarnar, molnen förs bort

I allt vått och torrt, solen har sin gång, sin sång

Som Stockholms betong, det värmer i nacken

Jag vandrar upp i backen, med vinglande kliv

Betongen känns massiv, jag färdas

Och staden vaknar sakta till liv

Torno a casa, mentre le mie gambe fanno fatica

Rotolo come un globo, l'equilibrio ondeggia

Faccio fuoco per me stesso, penso per me stesso

Nella metropoli, il polso metropolitano è pulsante

Vedere tutto intorno a me, tutto intorno

Poiché ha la forma di un anello, nulla si vede chiaramente

Difficile da mettere a fuoco, ha difficoltà a camminare dritto

Tutto si muove lentamente, io sono esattamente alla stessa velocità

Sguardi spazzano e cercano, fumo la mia ultima sigaretta

Il mio cuore è leggero, l'acqua cade nella notte

La pioggia pioviggina, sento la felicità nello stomaco

Ubriaco e tirato, rimango sveglio

Con la nebbia negli occhi, guizzi verso il minerale

Oh i tetti maestosi, ricordo tutti i ganci

Adoro la passeggiata, il rustico nella facciata di Skeppsbro

L'intera città, il neon gioca per me il suo gioco di luci

Si illumina tutta la notte con il suo bagliore

Sente il traffico, passa una sirena ubriaca

Cammino nella gioia, nella mia stessa utopia

Tante passeggiate, tante notti

Niente contanti in tasca, niente sigarette

Blocco dopo blocco, sorridendo a tutto ciò che vedo

Sobrio lentamente ma inesorabilmente, ma desideroso di più

Camminando in armonia, mi sento libera

Mi sento libero quando cammino

Perché tutto il dolore è passato da ieri

Vivo oggi nella mia ebbrezza confezionata

Il vento spazza e ne sento il fruscio

La brezza si schiarisce, le nuvole si allontanano

In tutto ciò che è umido e secco, il sole ha la sua strada, il suo canto

Come il cemento di Stoccolma, scalda il collo

Salgo la collina, con passi traballanti

Il cemento sembra solido, viaggio

E la città si sta lentamente risvegliando alla vita