Påtalåten - Pugh Rogefeldt, Ola Magnell

Du har känslan men inte rätta viljan

Att sitta ner och hitta på en visa så fin

Märren ränner hän i sken över tiljan

Bonden studsar upp i sin nya slåttermaskin

Kul, kul, inte sant, men inget intressant

Kommer från din skvatt galna höstack är det sagt

Men fastän stupet är brant så klarar du galant

Språnget över detta jättelika schakt och nätters lätta takt

Men din mamma hon tycker att du slarvar

När du sätter dej och gnolar på en töntig melodi

Gubben far går på åkern och harvar

Han har en rågrak och mustig terminologi

Men jag jag tycker för min del att det inte är stort fel

I att vara lite vilsen i vår nya sköna värld

Många liv står på spel och vill du va hel

Får du sluta kuta runt och snacka strunt och hålla tunt om vad du lärt

Bror står i jorden och påtar

Han tittar upp mot skyn, det ser ut att bli blött

Lillebror lyssnar på låtar

Regn duggar lätt och du tänker förstrött

Så sent som i fjol stod en tupp där och gol

Det fanns vit viol och kor och vackra ängder där du bor

Och det lyste en sol och du kunde bli mol

Tyst av en schysst illusion om att du tror att du blir stor

Men nu står maskiner och schaktar

Blommande äng har blivit avgas och betong

Är det så märkligt om man faktiskt föraktar

Alla korrumpéer med sin pappersjargong

Jag blir snart desperat av att leva i en stat

Uppbyggd av profit och bostadssegregation

Ingen smart demokrat blir så flat och moderat

Som i vår kristna gistna västerländska dollarcivilisation

Men hellre än att äga millioner

Gick du i din barndoms hage bland snår

Och kände valldoft och lockande toner

Från rapphöns, fasaner och bräkande får

Men ditt rastlösa flås och din storstadsneuros

Din magnecyl, ditt gräs och din gamla alkohol

Håller på att ta kål på din vilja av stål

Men även om du vrålar har du inga stålar kvar att nå ditt mål

Hai la sensazione ma non la volontà giusta

Sedersi e inventare uno spettacolo così bello

Le giumente scorrono nella luce sopra la tilja

L'agricoltore rimbalza sul suo nuovo tosaerba

Divertente, divertente, non vero, ma niente di interessante

Viene dal tuo pazzo pagliaio, si dice

Ma anche se il precipizio è ripido, lo affronti con coraggio

Il salto su questo pozzo gigante e il ritmo tranquillo delle notti

Ma tua madre pensa che tu sia sbadato

Quando ti siedi e canticchi una melodia sdolcinata

Il vecchio va al campo ed erpici

Ha una terminologia schietta e ammuffita

Ma io, da parte mia, penso che non sia un grosso errore

Nell'essere un po' persi nel nostro nuovo e coraggioso mondo

Molte vite sono in gioco e vuoi essere intero

Puoi per favore smetterla di dire sciocchezze e tenere le labbra serrate su ciò che hai imparato

Il fratello sta sulla terra e si impegna

Alza gli occhi al cielo, sembra che si stia bagnando

Il fratellino ascolta le canzoni

La pioggia pioviggina leggermente e tu pensi in modo stordito

Non più tardi dell'anno scorso, un gallo stava lì a deporre le uova

C'erano violette bianche e mucche e bellissimi prati dove vivi

E c'era un sole che splendeva e tu potresti diventare una talpa

Silenzio di una bella illusione che tu pensi che sarai grande

Ma ora le macchine sono in piedi e scavano

Il prato fiorito è diventato scarico e cemento

È così strano se uno disprezza davvero

Tutti corrotti con il loro gergo cartaceo

Presto divento disperato dal vivere in uno stato

Costruito dal profitto e dalla segregazione residenziale

Nessun democratico intelligente sarebbe così piatto e moderato

Come nella nostra civiltà del dollaro occidentale di lievito cristiano

Ma piuttosto che possedere milioni

Hai camminato nel prato della tua infanzia tra i cespugli

E sentito il profumo del pascolo e toni seducenti

Da pernici, fagiani e pecore belanti

Ma la tua pelle irrequieta e la tua nevrosi metropolitana

Il tuo magnecil, la tua erba e il tuo vecchio alcol

Dai un morso alla tua volontà d'acciaio

Ma anche se ruggisci, non hai più acciaio per raggiungere il tuo obiettivo