Till En Fågel - Sanna Nielsen

En dag, en liten fågel kom.

Den fanns här i min hand.

En vind den hördes ropa kom,

och tog den i sin famn.

När fågeln breder sina vingar,

små silverklockor klingar, för kärlek och tro.

Jag vet att fågeln har snitt näste,

där stjärnan har sitt fäste, där finner den ro.

Jag vet, du lilla fågelvän.

Du är var du än finns.

Din sång jag lärde känna den,

en sång mitt hjärta minns.

När fågeln breder sina vingar,

små silverklockor klingar, för kärlek och tro.

Jag vet att fågeln har snitt näste,

där stjärnan har sitt fäste, där finner den ro.

Jag vet att fågeln har snitt näste,

där stjärnan har sitt fäste, där finner den ro.

där stjärnan har sitt fäste, där finner den ro.

Un giorno arrivò un uccellino.

Era qui nella mia mano.

Venne un vento che sentì gridare,

e lo prese tra le braccia.

Quando l'uccello spiega le ali,

campanelli d'argento suonano, per amore e fede.

So che l'uccello ha un nido dopo,

dove la stella ha il suo punto d'appoggio, dove trova la pace.

Lo so, piccolo amante degli uccelli.

Sei ovunque tu sia.

La tua canzone ho avuto modo di conoscere,

una canzone che il mio cuore ricorda.

Quando l'uccello spiega le ali,

campanelli d'argento suonano, per amore e fede.

So che l'uccello ha un nido dopo,

dove la stella ha il suo punto d'appoggio, dove trova la pace.

So che l'uccello ha un nido dopo,

dove la stella ha il suo punto d'appoggio, dove trova la pace.

dove la stella ha il suo punto d'appoggio, dove trova la pace.