Nebula - Skogen

Månens kyla skänker sin lyster

Över skog och berg

Stämningen är kall och dyster

Hypnotisk är dess färg

Den djupa skogen, vid och bred

Av månskenet besatt

Sträcker sig mil i led

Nu stundar ulvens natt

Dimhöljt, dunkelt, mörkt och kallt

In i skogens kärna

Här flockas vargar tusenfalt

Under en lysande stjärna

Ständig jakt på människoblod

En hunger väcks till liv

Vargakäftens vredesmod

Förgörande destruktivt

Blodulvens tid, ett vredgat gap

I den svarta dimman

Människors enfaldiga dårskap

En rädsla att förnimma

Ultra silvam

Nebula

Ultra silvam

Nebula

Il freddo della luna dà il suo lustro

Oltre la foresta e le montagne

L'atmosfera è fredda e cupa

Ipnotico è il suo colore

La foresta profonda, ampia e vasta

Ossessionato dal chiaro di luna

Estende miglia di fila

Ora la notte del lupo si avvicina

Coperto di nebbia, scuro, scuro e freddo

Nel cuore della foresta

Qui i lupi accorrono mille volte

Sotto una stella splendente

Costante ricerca di sangue umano

Una fame prende vita

La rabbia di Vargakäften

Distruttivamente distruttivo

Tempo di lupo di sangue, un divario contorto

Nella nebbia nera

La stupidità sciocca della gente

Una paura da provare

Ultra silva

Nebulosa

Ultra silva

Nebulosa