Balladen om briggen Blue Bird av Hull - Sofia Karlsson

Det var Blue Bird av Hull

Det var Blue Bird en brigg

Som med sviktade stumpar stod på

Över soten i snöstorm med nerisad rigg

Själva julafton sjuttiotvå

— Surra svensken till rors, han kan dreja en spak

Ropa skepparn

— Allright boys, lös av!

Och Karl Stranne från Smögen

Blev surrad till rors

På Blue Bird som var dömd att bli vrak

Han fick Hållö-fyrs blänk

Fast av snöglopp och stänk

Han stod halvblind

Han fick den i lo

Och i lä där låg Smögen

Hans hem där hans mor

Just fått brevet från Middelsborough

— Nå vad säger du Karl?

— Går hon klar?

— Nej, kapten!

— Vi får blossa för här är det slut

— Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä

— Ut med ankarna båtarna ut

Men hon red inte upp

Och hon fick ett par brott

Som tog båten dom hade gjort klar

— Jag tror nog, sa Karl Stranne, att far min gått ut

— Emot oss, jag litar på far!

— Båt i lä!

— Båt i lä!

— Det är far, det är vi!

— Det är far min från Smögen.

Hallå!

— Båt i lä!

sjöng han ut

— Dom är här jumpa i, alle man vi blir bärgade då

Det var Stranne den äldre

En viking, en örn

Tog sitt renade brännvin

Ur vinskåpets hörn

Till att bjuda dom skeppsbrutna på

— Hur var namnet på skutan?

Han sporde och slog

Nio supar i spetsiga glas

— Briggen Blue bird

Det tionde glaset han tog

Och han slog det mot golvet i kras

— Sa ni Blue Bird kapten?

Briggen Blue Bird av Hull?

— Gud i himlen var är då min son?

— Var är pojken kapten för vår frälsares skull?

Det blev dödstyst bland männen i vrån!

Gubben Stranne

Tog sakta sydvästen utav

— Spara modern kapten, denna kväll

— Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav

— Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll

Och kaptenen steg opp

Han var grå han var tärd

Stormen tjöt knappt man hörde hans ord

När han sa med skälvande röst till sin värd

— Karl stod surrad och glömdes ombord

Era l'uccello blu di Hull

Blue Bird era un brigantino

Come con i monconi indeboliti in piedi

Sopra la fuliggine in una tempesta di neve con un impianto congelato

La stessa vigilia di Natale settantadue

- Lega lo svedese al timone, può girare una leva

Grida il creatore

- Va bene ragazzi, sbarazzatevi!

E Karl Stranne di Smögen

Era legato a un timone

Su Blue Bird che è stato condannato al naufragio

Ha ottenuto lo scintillio del faro di Hållö

Risolto da cumuli di neve e schizzi

Rimase semicieco

L'ha preso in lanugine

E nel rifugio c'era Smögen

La sua casa dove sua madre

Ho appena ricevuto la lettera da Middelsborough

- Ebbene, che ne dici Karl?

- È pronta?

- No, capitano!

- Dobbiamo divampare perché questa è la fine

- Abbiamo Hållö su dritta e crimine solo al riparo

- Fuori con le ancore le barche fuori

Ma lei non è salita

E ha un paio di crimini

Chi ha preso la barca che aveva preparato

- Probabilmente penso, disse Karl Stranne, che mio padre sia morto

- Contro di noi, mi fido di padre!

- Barca al riparo!

- Barca al riparo!

- È padre, siamo noi!

- È mio padre di Smögen.

Ciao!

- Barca al riparo!

ha cantato

- Sono qui per saltare, tutti gli uomini che veniamo salvati allora

Era Stranne il Vecchio

Un vichingo, un'aquila

Ha preso il suo brandy purificato

Dall'angolo della cantinetta

Per invitare i naufraghi

- Qual era il nome della nave?

Ha seguito e colpito

Nove drink in bicchieri appuntiti

- Uccello blu di Briggen

Il decimo bicchiere che ha preso

E l'ha colpito a terra in uno schianto

- Sei Capitan Blue Bird?

Briggen Blue Bird of Hull?

- Dio in cielo, dov'è mio figlio?

- Dov'è il ragazzo capitano per il bene del nostro Salvatore?

È diventato un silenzio assoluto tra gli uomini nell'angolo!

Gubben Stranne

Lentamente ha eliminato il sud-ovest

- Salva il capitano moderno, questa sera

- Non menzionare il nome del brigantino che è andato storto

- Non menzionare Blue Bird of Hull, per favore

E il capitano si è fatto avanti

Era grigio, era catramato

La tempesta ululava a malapena si sentivano le sue parole

Quando disse con voce tremante al suo ospite

Karl è stato legato e dimenticato a bordo