Vaggvisa - Sofia Karlsson

Nu skälver visan vaggande

Som tung skog i vingad vind

Nu somna och i drömmar le

Nu vila, rosenkind!

Nu vaggar visan vän och öm

Det är djup och ro i den

Och när du ler i sagodröm

Då tystnar den igen

Den är som trädens tunga sus

Som skvalp mot land i sommarsjö

Och milt som våg mot gräsväxt grus

Den lägger sig att dö

Den skall nog susa stark en gång

Högt glad, som himmelen

Den skall bli lek och rusig sång

Och tystna av igen

Den skall bli glad som himmelen

Kärleksröd, rosenfin

Och du skall dricka djupt till den

Ditt ödes tunga vin

Men när du styvnat stelt till ro

Och bäres bort av svarta män

Och bäddas djupt i jordebo

Då tystnar den igen

Ora la canzone trema rockeggiando

Come una fitta foresta in un vento ventoso

Adesso addormentati e nei sogni sorridi

Ora riposa, bambina rosa!

Ora la canzone è amica e tenera

C'è profondità e pace in esso

E quando sorridi in un sogno da favola

Poi tace di nuovo

È come il fruscio pesante degli alberi

Come un tuffo contro terra in un lago estivo

E mite come un'onda contro la ghiaia erbosa

Sta per morire

Probabilmente sfreccerà forte una volta

Molto felice, come il paradiso

Sarà suonare e cantare da ubriachi

E stai zitto di nuovo

Sarà felice come il paradiso

Adoro il rosso, rosato bene

E tu ne berrai profondamente

Il vino pesante del tuo destino

Ma quando ti sei irrigidito rigidamente per riposare

E portato via da uomini di colore

E dormire nel profondo di jordebo

Poi tace di nuovo