Vaknatt - Sofia Karlsson

I kvävande vaknätter ändlösa långa

När minnen sticka som retade bin

Jag ber om en vårnatt igen av de många

Som eldat mitt blod till ett brinnande vin

Jag ber om en vårkväll på rusiga ängar

En enda — en lustarnas jäsande kväll!

En handfull av eldgräs från vildsådda sängar

En sängplats av mossa på Vagnbergets häll!

Bakom mig gå vallarevisorna höga

Och hos mig är ingen och ingen mig ser

Förbrunnet är det som har tröstat mitt öga

Och längesen är det som solen gick ner

In lunghe notti di veglia soffocante

Quando i ricordi si attaccano come api prese in giro

Chiedo di nuovo una notte di primavera ai tanti

che ha bruciato il mio sangue in vino ardente

Chiedo una serata primaverile sui prati arrugginiti

Un singolo - una lussuriosa serata di lussuria!

Una manciata di erba di fuoco da letti seminati selvaggiamente

Un letto di muschio sul piano cottura di Vagnberget!

Dietro di me i bastioni sono alti

E con me nessuno c'è e nessuno mi vede

Il pozzo è ciò che ha consolato il mio occhio

E per molto tempo, è come se il sole fosse tramontato