Mot Ljuset - Sofia Karlsson

Högt, högt över solar och himlar i brand

Ovan bergland och dal, ovan skyar och hav

Bortom gränsen där världarnas ljus slocknar av

Bortom eterns och namnlösa rymdernas land

Min ande, du flyr mot den svindlande höjd

Och simmaren lik, yr av sjöarnas svall

Du dig rör genom rummets väldighet all

Med osäglig och manlig och brinnande fröjd

O, fly endast långt ifrån dalarnas skum

Att i himlarnas dofter bli renad och hel

Och drick som en läkande dryck din del

Av det ljuset som fyller omätliga rum!

Från leda och sorger och oro och strid

Dem vi bära som bördor bland töcken och grus

Säll den som kan ila på vingar av ljus

Till ängar av hög och evinnerlig frid!

O tankar, som flyga på lärkornas sätt

Mot dagningens himmel från fjärmande dal

Allt liv överblickande, tolka de lätt

De stummaste tingens och blommornas tal

Alto, alto sopra soli e cieli infuocati

Sopra la montagna e la valle, sopra le nuvole e il mare

Oltre il confine dove si spegne la luce dei mondi

Oltre la terra dell'etere e degli spazi senza nome

Spirito mio, stai fuggendo verso le altezze vertiginose

E il nuotatore come, stordito dalle onde dei laghi

Ti muovi attraverso l'immensità della stanza

Con gioia indicibile e maschile e ardente

Oh, fuggi solo lontano dalla schiuma delle valli

Per essere purificati e integri nei profumi dei cieli

E bevi la tua parte come bevanda curativa

Della luce che riempie stanze incommensurabili!

Dalle sofferenze e dai dolori e dalle preoccupazioni e dalle lotte

Quelli che portiamo come fardelli tra le nebbie e la ghiaia

Vendi colui che sa correre sulle ali della luce

A prati di alta ed eterna pace!

O pensieri, che volano sulla via dei maestri

Contro il cielo dell'alba dalla valle alienante

Panoramica di tutta la vita, interpretano facilmente

Il discorso delle cose più stupide e dei fiori