Kvicksilver - Soilwork

Från en skala så mörk som hat, dit bara tankar flyr

Ett brustet hjärta serverat på ett fat banar vägen för tanken du skyr

Jag är så trött på allt, på alla skuggor som skymmer min sikt var dag

Ett manifest skapat av oro, pulserar i mitt blod

Jag vet hur man sväljer smärta

Ge hän och låt kvicksilvret verka

Så går en dag av mitt liv och kommer aldrig åter

En hjälpande hand några meter bort bara delegerar och överlåter

Mitt öde i hyckleriets händer, vart jag än i världen vänder

Står jag ensam ett ögonblick, ett ögonblick i sänder

Jag vet hur man sväljer smärta

Ge hän och låt kvicksilvret verka

Där bakom tröstlöshetens dörrar

Finns det en plåga att förgöra

Jag är fylld av fruktan och ur balans

Dessa tomma ord kväver mig totalt

Ge mig kraft att stå emot, maktens käftar

Dar bakom tröstlöshetens dörrar

Finns det en plåga att förgöra

Dra mig rakt ner för stupets kant

Som en marionett åker jag rakt ner

I smuts och fördärv, helt förstummad

Och alldeles menlös!

Jag vet hur man sväljer smärta

Ge hän och låt kvicksilvret verka

Da una scala oscura come l'odio, da cui sfuggono solo i pensieri

Un cuore spezzato servito su un piatto apre la strada al pensiero che eviti

Sono così stanco di tutto, di tutte le ombre che ogni giorno oscurano la mia vista

Un manifesto creato dall'ansia, che mi pulsa nel sangue

So come ingoiare il dolore

Dategli e lasciate lavorare il mercurio

Così un giorno della mia vita passa e non torna mai più

Un aiuto a pochi metri di distanza basta delegare e consegnare

Il mio destino nelle mani dell'ipocrisia, ovunque mi giri nel mondo

Rimango solo per un momento, un momento alla volta

So come ingoiare il dolore

Dategli e lasciate lavorare il mercurio

Là dietro le porte dell'inconsolabilità

C'è un tormento da distruggere

Sono pieno di paura e sbilanciato

Queste parole vuote mi soffocano totalmente

Dammi la forza di resistere, le fauci del potere

Dar dietro le porte dell'inconsolabilità

C'è un tormento da distruggere

Tirami dritto giù per il bordo della scogliera

Come un burattino, scendo dritto

In terra e rovina, completamente sbalordito

E completamente innocuo!

So come ingoiare il dolore

Dategli e lasciate lavorare il mercurio