Apokalypsens Ängel - Sorhin

«Tidens horoskop förutsäger inte liv, utan död.

Bakom oss finns döden

Inom oss marscherar döden, framför oss kommer döden»

Livet är en enda lång vandring, mot vyer dit drömmar leder

Du Ängel som föll i mitt hjärta, om ändå dina vingar oss båda kunde bära

En dröm innanför en dröm, O herre Hinhåle bryt dessa seder

Själ och hjärta i kött förankrad, sorg och plåga djupt inom mig tära

Att älska är att försvagas, och att försvagas är som att domen tillmötesgå

Jag skickar er som får, som hjälplösa får in bland vargar

Livet är meningslöst, dag som natt, vår som sommar, höst och vinter likaså

Jag har inte kommit med fred, utan med stål, skimrande stål som sargar

Livet är en spegelbild af undergången själv, utan äkta känslor, utan riktig form

Du ängel som föll i mitt hjärta, min ängel med vingar sköra

Jag bär dödens huvud såväl inom som utom, som en symbol emot mänsklig norm

Önskar inget hellre än att du ut ur smärtans tempel oss kunde föra

Att vinna ett liv är som att mista sin stolthet, sitt sanna jag

Du följer moralens grunder som du så falskt är lärd

Men ack, den natt som komma skall, tar din sista dag

Jag har inte kommit med fred, utan med slutet, ett slut utan värld

«L'oroscopo del tempo non predice la vita, ma la morte.

Dietro di noi c'è la morte

Dentro di noi marcia la morte, prima di noi viene la morte»

La vita è un lungo cammino, verso panorami dove portano i sogni

Tu Angelo che sei caduto nel mio cuore, se ancora le tue ali potessero portarci entrambi

Un sogno dentro un sogno, o lord Hinhåle, rompi queste usanze

Anima e cuore nella carne ancorati, dolore e tormento nel profondo di me divorano

Amare è indebolire, e indebolire è incontrare il giudizio

Ti mando come pecore, come pecore inermi in mezzo ai lupi

La vita non ha senso, giorno come notte, primavera come estate, autunno e inverno allo stesso modo

Non sono venuto con la pace, ma con l'acciaio, acciaio scintillante come schegge

La vita è un'immagine speculare del destino stesso, senza veri sentimenti, senza vera forma

Tu angelo che sei caduto nel mio cuore, il mio angelo dalle ali fragili

Indosso la testa della morte dentro e fuori, come un simbolo contro la norma umana

Desiderando nient'altro che che fuori dal tempio del dolore tu potessi guidarci

Vincere una vita è come perdere il proprio orgoglio, il proprio vero sé

Segui le basi della moralità che ti sono state insegnate così falsamente

Ma ahimè, la notte a venire, prende il tuo ultimo giorno

Non sono venuto con la pace, ma con la fine, una fine senza mondo