Stenansiktet - Ted Gärdestad

Jag är mjuk, mjuk som ett barn

Jag är rädd för ensamhet

Men en stenhård verklighet, får mig byta identitet

Jag blir hård, hård som en sten

Som en stålbegjuten form, som en vind i uniform

Kall som en storm

Jag vill bestämma min dag

Och jag hoppas att jag, kan stå på egna ben

Men jag får inte vara svag

Och du fordrar att jag, blir lika hård som sten

Jag blir hård, hård som en sten

Som en känslolös fasad, i en tom och öde stad

Som ett träd med vissna blad

Jag är mjuk, mjuk som ett barn

Om du ser mig ut och in

För mitt skal är bara skinn

Varm som din kind

(som en sten, hård som en sten

Som ett barn, mjuk som ett barn…)

Sono morbido, morbido come un bambino

Ho paura della solitudine

Ma una realtà durissima, mi fa cambiare identità

Divento duro, duro come una roccia

Come una forma d'acciaio, come un vento in uniforme

Freddo come una tempesta

Voglio decidere la mia giornata

E spero di riuscire a stare in piedi da solo

Ma non devo essere debole

E tu pretendi che io sia duro come la pietra

Divento duro, duro come una roccia

Come una facciata priva di emozioni, in una città vuota e deserta

Come un albero dalle foglie appassite

Sono morbido, morbido come un bambino

Se mi vedi dentro e fuori

Perché la mia pelle è solo pelle

Caldo come la tua guancia

(come una roccia, dura come una roccia

Da bambino, morbido come un bambino…)