Sot - The Few Against Many

Rök nu sippra och en bolma ut*

Frång högar av bräte och skatter

Himmelen kommer ned i Mörka moln

Medan vresiga flammor gör sitt dån

Domedagssjok jämte marken når

Solljuset.

Det förgår

Och allt blir grått

Andas in hur allt friskt

nu smakar sjukt

För varje stön och pust

I ditt bröst

Kommer ljuset i tunneln allt mer

In i din sfär

Dåluften smakar aska och sand

Och envetet med helvetisk pina

drar ditt liv att såsakteliga sina

ur djupen trummor slådovt

När sprickor och lava nu all mark ta

Ett inferno från Jordens livmoder föds

Som korsar alla människors stig

Virvlande från upp och ned hän

Aska i oväder som snösåbränd

Hösten och vinter, vår och sommar

Äro ett dåden-sista Årstiden

Allrådig blir

Grönskande träd och spirande glas

skinnande marmor och spiror

sunda kroppar och mätta magar

Hör nu en historia till från förr

Såavlägsen

Att Blanda sagor den måbo

Stanken milsvida sträcker sig

och lämnar inget där bi

svedda skorpor av en gång

böljande fält

nu vätta och tränkta

i kokande ruttet blod

det som nu ljuda

i dödens mäktiga lugn

Om någon återstod att det se

Där smärtan gått som befriare genom

över by och stad som en gång florade

Där döden tagit bort

All färg och sötma

Ingen bestå, bara döende glöd

och ruiner klädda i Sot!

Rök nu sippra och en bolma ut

Frång högar av bräte och skatter

Himmelen kommer ned i Mörka moln

Medan vresiga flammor gör sitt dån

Domedagssjok jämte marken når

Solljuset.

Det förgår

Och allt blir grått

Andas in hur allt friskt

nu smakar sjukt

För varje stön och pust

I ditt bröst

Kommer ljuset i tunneln allt mer

In i din sfär

Dåluften smakar aska och sand

Och envetet med helvetisk pina

drar ditt liv att såsakteliga sina

ur djupen trummor slådovt

När sprickor och lava nu all mark ta

Ett inferno från Jordens livmoder föds

Som korsar alla människors stig

Virvlande från upp och ned hän

Aska i oväder som snösåbränd

Hösten och vinter, vår och sommar

Äro ett dåden-sista Årstiden

Allrådig blir

Ora filtra il fumo e fuoriesce un bolma *

Da pile di tavole e tesori

Il cielo scende in nubi scure

Mentre tuonano fiamme scontrose

Il giorno del giudizio è all'orizzonte

Luce del sole.

Sta passando

E tutto diventa grigio

Respira come tutto è sano

ora ha un sapore malato

Per ogni gemito e respiro

Nel tuo petto

La luce nel tunnel sta diventando sempre di più

Nella tua sfera

L'aria della valle sa di cenere e sabbia

E ostinatamente con un dolore infernale

tira la tua vita per causare la loro

dal suono profondo dei tamburi

Quando crepe e lava ora prendono tutta la terra

Nasce un inferno dall'utero terrestre

Che incrocia il cammino di tutte le persone

Vorticoso da su e giù per lui

Cenere nelle tempeste come tempeste di neve

Autunno e inverno, primavera ed estate

È un atto-ultima stagione

L'onnisciente diventa

Alberi rigogliosi e vetro in erba

marmo lucido e guglie

corpi sani e stomaci pieni

Ora ascolta un'altra storia del passato

Così remoto

Per mescolare fiabe il måbo

La puzza si estende per miglia

e non lascia nulla lì ape

croste bruciate di una volta

campi ondulati

ora bagnato e fradicio

nel sangue marcio bollente

quello che ora suona

nella potente calma della morte

Se qualcuno è rimasto a vederlo

Dove il dolore è passato da liberatore

sopra il villaggio e la città che un tempo fiorirono

Dove la morte è stata rimossa

Tutto colore e dolcezza

Nessun passaggio, solo bagliore morente

e rovine rivestite di fuliggine!

Ora filtra il fumo ed esce un bolma

Da pile di tavole e tesori

Il cielo scende in nubi scure

Mentre tuonano fiamme scontrose

Il giorno del giudizio è all'orizzonte

Luce del sole.

Sta passando

E tutto diventa grigio

Respira come tutto è sano

ora ha un sapore malato

Per ogni gemito e respiro

Nel tuo petto

La luce nel tunnel sta diventando sempre di più

Nella tua sfera

L'aria della valle sa di cenere e sabbia

E ostinatamente con un dolore infernale

tira la tua vita per causare la loro

dal suono profondo dei tamburi

Quando crepe e lava ora prendono tutta la terra

Nasce un inferno dall'utero terrestre

Che incrocia il cammino di tutte le persone

Vorticoso da su e giù per lui

Cenere nelle tempeste come tempeste di neve

Autunno e inverno, primavera ed estate

È un atto-ultima stagione

L'onnisciente diventa