Sommarpsalm - The Real Group

En vänlig grönskas rika dräkt

har smyckat dal och ängar.

Nu smeker vindens ljumma fläkt

de fagra örtesängar.

Och solens ljus

och lundens sus

och vågens sorl bland viden

förkunna sommartiden.

Sin lycka och sin sommarro

de yra fåglar prisa.

Ur skogens snår, ur stilla bo

framklingar deras visa.

En hymn går opp

av fröjd och hopp

från deras glada kväden,

från blommorna och träden.

Men du, o Gud som gör vår Jord

så skön i sommarns stunder:

Giv att jag aktar främst ditt ord

och dina nådesunder.

Allt kött är hö

och blomstren dö

och tiden allt fördriver,

blott Herrens ord förbliver.

Allt kött är hö, allt flyktar här

och snart förvissna gräsen.

Hos dig allena, Herre, är

ett oförgängligt väsen.

Min ande giv

det nya liv,

som aldrig skall förblomma,

fast äng och fält stå tomma.

Då må förblekna sommarns glans

och vissna allt fåfängligt;

min vän är min och jag är hans,

vårt band är oförgängligt.

I paradis

han huld och vis,

mig sist skall omplantera,

där inget vissnar mera.

Il ricco costume di un verde amichevole

ha adornato valli e prati.

Ora il tiepido ventaglio del vento accarezza

le belle aiuole.

E la luce del sole

e il suono del boschetto

e il mormorio delle onde tra i salici

proclamare l'ora legale.

La sua felicità e la sua pace estiva

lodano gli uccelli vertiginosi.

Dai boschetti della foresta, dal nido tranquillo

evoca il loro spettacolo.

Si alza un inno

di gioia e di speranza

dai loro canti felici,

dai fiori e dagli alberi.

Ma tu, o Dio che fai la nostra Terra

così bello durante l'estate:

Fa' che prima io rispetto la tua parola

e i tuoi miracoli di grazia.

Tutta la carne è fieno

e i fiori muoiono

e il tempo passa,

rimane solo la parola del Signore.

Tutta la carne è fieno, qui tutto fugge

e presto l'erba appassisce.

Con te solo, Signore, è

un essere imperituro.

Dona il mio spirito

la nuova vita,

che non fiorirà mai,

prati e campi solidi sono vuoti.

Allora lo splendore dell'estate svanisca

e appassire ogni vanità;

il mio amico è mio e io sono suo,

la nostra banda è imperitura.

In Paradiso

è gentile e saggio,

io l'ultimo a trapiantare,

dove niente più appassisce.