Dansa (feat. Jan Lundgren och Duo Panacotta) - Timbuktu

Det här är ingen hjälte-saga, det är inte legendariskt

Inte kriminellt men inte heller något lagligt

Ingen komedi men inte helt och hållet tragiskt

Ingen promenad i parken eller ett safari

Jag bara strävar efter detta och vill inte ens ta i

Den sjukaste resan jag tvingats delta i

Bland änglar och demoner men det är fan ta mig inte Hollywood

I verkligheten flaxar tiden snabbare än en kolibri

Den massproducerade jakten på «life quality»

Och vilddjur i koppel som järnhandsken håller i

Flocken är kollektiv inga soloseglare

Kan överleva regelverken stegen räknas mer än de

Jag tar ormen vid svansen och gör det till en dans men

Ingen bär en krona utan törnarna i kransen om

Skiten är glassen och lyckan är strössel

Och gnistan är handen och tricksen i rösten och

Sitta med tanken att pickan vid höften men

Blicken är blanken och trycket i bröstet blir

Viskad till sand som lyktor i mörkret

Mycket vatten har runnit men inte stillat min törst

Den har nog hört den förut, men inte lyssnat förrän nu

För mina tankebanor är som autostrader utan slut

Och det går in genom samma öra som det kommer ut

För mina satelliter kretsar kring krångliga beslut

Kan inte sluta leta, leva utan att veta det

Det finns ingen pause-knapp på livets videospelare

Så jag dansar vidare som nån skjuter vid mina fötter ja

En vals på mig och jag steppar som fan fan

Det där med kärlek verkar mest vara hokus pokus

O det som en gång slog ut är nu en bruten krokus

Som en brusten dröm, försvinner med djup olust

Och lämnar mig ständigt sökande med sjukt fokus

Den sista hälsning som vita liljor, för fria viljor

Jag vill ju vidga vyer som nya brillor

Så ta dina skrillor och pinna som att det brinner

Och knacka dig på bröstplåten, hoppas att du vinner

För ju fler sockerbitar gör drycken inte bitter

Eller slänger man hjärtat på ryggen som ett smycke

Eller vänd kinden o piska vinden

När ensamheten sveper över dig som ryska vinter

För den som vill ha rosor, tål taggiga stjälkar

Att det på liv o död kan knappast vi hjälpa

Men kanske finns det någon som bedövar det pikanta

Så runt och runt rör vi oss och dansar, dansar…

Questa non è una storia eroica, non è leggendaria

Non criminale ma nemmeno legale

Nessuna commedia ma non del tutto tragica

Nessuna passeggiata nel parco o un safari

Sto solo lottando per questo e non voglio nemmeno accettare

Il viaggio più malato a cui ho dovuto partecipare

Tra angeli e demoni ma è dannazione che non mi porti Hollywood

In realtà, il tempo scorre più velocemente di un colibrì

La ricerca in serie della «qualità della vita»

E animali selvaggi al guinzaglio che tiene il guanto di ferro

Lo stormo non è collettivamente velisti solitari

Possono sopravvivere alle normative, i passaggi contano più di quelli

Prendo il serpente per la coda e lo faccio ballare, ma

Nessuno indossa una corona senza le spine nella corona

La merda è gelato e la felicità è spruzzata

E la scintilla è la mano e i trucchi nella voce e

Siediti con il pensiero di raccogliere all'anca però

Lo sguardo è lucido e la pressione nel petto diventa

Sussurrava a sabbia come lanterne nell'oscurità

È passata molta acqua ma non ha placato la mia sete

Probabilmente l'ha sentito prima, ma non l'ha ascoltato fino ad ora

Perché i miei pensieri sono come autostrade senza fine

Ed entra attraverso lo stesso orecchio come esce

Perché i miei satelliti ruotano attorno a decisioni complicate

Non può smettere di guardare, vivere senza saperlo

Non c'è alcun pulsante di pausa sul lettore video della vita

Quindi continuo a ballare mentre qualcuno mi spara ai piedi, sì

Un valzer su di me e passo come un inferno

Quella cosa con l'amore sembra per lo più essere hocus pocus

E quello che una volta eruttò ora è un croco spezzato

Come un sogno infranto, scompare con profondo disagio

E mi lascia costantemente alla ricerca con una concentrazione malata

L'ultimo saluto come gigli bianchi, per libero arbitrio

Voglio espandere le visualizzazioni come nuovi occhiali

Quindi prendi le tue balze e attacca come se stesse bruciando

E tocca il pettorale, sperando che tu vinca

Perché più pezzi di zucchero, la bevanda non la rende amara

Oppure ti butti il ​​cuore sulla schiena come un gioiello

Oppure porgi la guancia e sferza il vento

Quando la solitudine ti travolge come l'inverno russo

Per chi desidera le rose, può sopportare steli spinosi

Che nella vita e nella morte difficilmente possiamo aiutare

Ma forse c'è qualcuno che stordisce il piccante

Quindi intorno e intorno ci muoviamo e balliamo, balliamo...