Första snön är alltid vitast - Tomas Andersson Wij

Första snön är alltid vitast

den faller tung och tyst nu inatt

plogbilen kryper nerför gatan

och snögubben har en plasthinkshatt

tänds det en stjärna så följer jag dig

det är så lite som håller mig kvar

spåren efter oss dem har snön jämnat ut

och tystnaden ger mig inga svar

Första snön är alltid vitast

den ligger över mina fönsterbleck

som en alpkedja av julaftonsminnen

av gran och gräl och farsans gråa säck

och om tre fyra timmar ska klockorna slå

från Södermalm till Vasastan

all väntan är över

men inte för mig

jag ska lägga mig och sova hela dagen

Första snön är alltid vitast

och jag vet det var länge sen den föll

de vitaste kristallerna blev svarta

och din kind bets av en ny sorts köld

i vimlet av människor har jag sökt din blick

för att se om det finns något kvar

och vem jag än träffar

och hur det än blir

är du aldrig utbytbar

Första snön är alltid vitast

rinnande marshaller i Gamla stan

stora flak av is vid Nybrokajen

och fasaderna av ljus på Stureplan

och någonstans där ute finns du och jag

de vi var — de vi kunde vara

all väntan är över

men inte för mig

jag ska lägga mig och sova hela dagen.

La prima neve è sempre bianchissima

sta cadendo pesante e tranquilla stanotte

il camion dell'aratro striscia per la strada

e il pupazzo di neve ha un cappello a secchiello di plastica

se si accende una stella, ti seguo

c'è così poco che mi fa andare avanti

le tracce dietro di noi la neve si è livellata

e il silenzio non mi dà risposta

La prima neve è sempre bianchissima

giace sui vetri della mia finestra

come una catena alpina di ricordi della vigilia di Natale

di abete rosso e lite e il grigio sacco del padre

e tra tre o quattro ore suoneranno le campane

da Södermalm a Vasastan

tutta l'attesa è finita

ma non per me

Vado a letto e dormo tutto il giorno

La prima neve è sempre bianchissima

e so che è passato molto tempo da quando è caduto

i cristalli più bianchi diventarono neri

e la tua guancia è morsa da un nuovo tipo di freddo

nella moltitudine delle persone ho cercato il tuo sguardo

per vedere se è rimasto qualcosa

e chiunque incontro

e qualunque cosa sia

non sei mai intercambiabile

La prima neve è sempre bianchissima

marescialli in corsa nel centro storico

grandi scaglie di ghiaccio a Nybrokajen

e le facciate di luce su Stureplan

e da qualche parte là fuori tu ed io siamo

chi eravamo - quelli che potremmo essere

tutta l'attesa è finita

ma non per me

Vado a letto e dormo tutto il giorno.