Solen går upp - Tomas Andersson Wij

I dom hemliga små rummen

Där ingen somnar in

Ligger dom tysta och ser gatans

Färger mot en rullgardin

Och dom hör stadens dansgolvshjärta

Slå för nätter utan slut

Slå för skönheten och törsten

För dom som inte härdar ut

Och solen går upp

Och solen går upp

Upp över levande och döda

Över husen i vår stad

Solen går upp

Hon tänker: jag har alltid väntat

Jag har alltid vart beredd

På en eldskrift över himlen

På en känsla starkare

Och det blev ett sätt att leva

Men jag har det rätt så bra

Utom söndag, måndag, tisdag

Och de röda dagarna

Och solen går upp

Och solen går upp

Upp över levande och döda

Över husen i vår stad

Solen går upp

Solen går upp

Hon tar på sina jeans, sin blus

Och går utan ett ljud

Hon cyklar hem i bleka ljuset

Med hans doft kvar på sin hud

Och solen går upp

Och solen går upp

Upp över levande och döda

Över husen i vår stad

Solen går upp

Solen går upp

Nelle stanzette segrete

Dove nessuno si addormenta

Giacciono in silenzio e vedono la strada

Colori contro un cieco

E sentono il cuore della pista da ballo della città

Batti per notti infinite

Batti per la bellezza e la sete

Per chi non persevera

E il sole sorge

E il sole sorge

Sopra i vivi e i morti

Sopra le case della nostra città

Il sole sorge

Lei pensa: ho sempre aspettato

Sono sempre stato preparato

Su un copione di fuoco nel cielo

Su un sentimento più forte

Ed è diventato uno stile di vita

Ma sto abbastanza bene

Tranne domenica, lunedì, martedì

E i giorni rossi

E il sole sorge

E il sole sorge

Sopra i vivi e i morti

Sopra le case della nostra città

Il sole sorge

Il sole sorge

Si mette i jeans, la camicetta

E va senza un suono

Torna a casa nella pallida luce

Con il suo profumo lasciato sulla sua pelle

E il sole sorge

E il sole sorge

Sopra i vivi e i morti

Sopra le case della nostra città

Il sole sorge

Il sole sorge