Balladen om kapten Magnus Berlin - Tomas Ledin

Jag minns inte när jag första gången hörde berättelsen om

Fartyget Bollsta och dess kaptens dystra öde

Hur som helst, det hela utspelade sig under en av Ådalens mest hektiska

perioder, för drygt hundra år sedan

Det var i September artonhundra-åttiofem

Befälhavare Berlin var på väg hem

Lastat tungt med gods ifrån Härnösand

Styrde han sitt fartyg in mot älvens norra strand

Ja det var bråda tider för en sjökapten

Ändå tacksam för sin lyckliga lott

Hustrun hade sitt jobb som skeppets restauratris

Och med två fasta löner

Tre barn och ett på väg

Snart två kakelugnar, i en egen lägenhet

Var det inte helt lätt att förutse

För kapten Magnus Berlin, vad som skulle ske

Det var vid fyra tiden sikten var klar

Han skulle släppa av ett ny nyförlovat par

Där nära Veda låg en båt och väntade

Man hade rott ut en bit, någon vinkade

Där på decket fullt och med uppmärksam min

Gav han nu order om att lungt sakta in

Med hundra-femtio säckar mjöl ock fem fat sill

Gjordes en gir och då krängde skrovet till

Ja det var bråda tider för en sjökapten

Ändå tacksam för sin lyckliga lott

Hustrun hade sitt jobb som skeppets restauratris

Och med två fasta löner

Tre barn och ett på väg

Snart två kakelugnar, i en egen lägenhet

Var det inte helt lätt att förutse

För kapten Magnus Berlin, vad som skulle ske

Då hela båtens last försköts där på däck

Fylldes kaptenens anlete av skräck

Slagsida situationen blev prekär

Altt gick nu ju snabbt enligt vittnen som var där

Man tog in vatten altt hände på en gång

Ett par öppna ventiler i skeppets försalong

Och fartyget Bollsta, hon sjönk som en sten

Ner i älvens mjörka djup dock utan sin kapten

Ja det var bråda tider för en sjökapten

Ändå tacksam för sin lyckliga lott

Hustrun hade sitt jobb som skeppets restauratris

Och med två fasta löner

Tre barn och ett på väg

Snart två kakelugnar, i en egen lägenhet

Var det inte helt lätt att förutse

För kapten Magnus Berlin, vad som skulle ske

Skräckslagna blickar och skrik en utsträckt hand

Dom flesta klarade sig, simmade in mot land

Men kaptenens havande fru hon klämdes fast

Under några lårar och drogs ner med skeppets last

Kvar på ytan, simmandes mot land

Tom i blicken, fylld av förtvivlan

Sågs han släpa sig upp, satt på en sten

Stumt gråtande, med skakande ben

Där mitt i tumulten som pågick runt omkring

Ropades hans namn, han hörde ingenting

Han satt som fångad i sin uppgivenhet

Vart han sen tog vägen, är det ingen som vet

Non ricordo quando ho sentito per la prima volta la storia di

La nave Bollsta e il triste destino del suo capitano

Ad ogni modo, tutto si è svolto durante uno dei più movimentati di Ådalen

periodi, circa cento anni fa

Era il settembre del milleottocentottantacinque

Il comandante Berlin stava tornando a casa

Caricato pesantemente con merci da Härnösand

Diresse la sua nave verso la sponda nord del fiume

Sì, quelli erano tempi urgenti per un capitano di mare

Ancora grato per la sua fortuna

La moglie aveva il suo lavoro come ristoratrice della nave

E con due stipendi fissi

Tre bambini e uno in arrivo

A breve due stufe in maiolica, in appartamento separato

Non era facile prevedere

Per il capitano Magnus Berlin, cosa sarebbe successo

Erano le quattro in punto che la vista era nitida

Avrebbe lasciato una nuova coppia di fidanzati

Lì vicino a Veda c'era una barca in attesa

Uno aveva sradicato un po', qualcuno salutò

Là sul ponte completamente e con il mio attento

Ora gli diede l'ordine di entrare lentamente

Con centocinquanta sacchi di farina e cinque botti di aringhe

È stata fatta una virata e poi lo scafo ha beccato

Sì, quelli erano tempi urgenti per un capitano di mare

Ancora grato per la sua fortuna

La moglie aveva il suo lavoro come ristoratrice della nave

E con due stipendi fissi

Tre bambini e uno in arrivo

A breve due stufe in maiolica, in appartamento separato

Non era facile prevedere

Per il capitano Magnus Berlin, cosa sarebbe successo

Quindi l'intero carico della barca è stato spostato sul ponte

La paura riempì la faccia del capitano

D'altra parte, la situazione è diventata precaria

Tutto è andato rapidamente secondo i testimoni che erano lì

L'acqua è stata portata dentro, tutto è successo in una volta

Un paio di prese d'aria aperte nel salone di prua della nave

E la nave Bollsta affondò come una pietra

Giù nelle oscure profondità del fiume, però, senza il suo capitano

Sì, quelli erano tempi urgenti per un capitano di mare

Ancora grato per la sua fortuna

La moglie aveva il suo lavoro come ristoratrice della nave

E con due stipendi fissi

Tre bambini e uno in arrivo

A breve due stufe in maiolica, in appartamento separato

Non era facile prevedere

Per il capitano Magnus Berlin, cosa sarebbe successo

Sguardi inorriditi e urla una mano tesa

La maggior parte di loro è sopravvissuta, ha nuotato verso la riva

Ma la moglie incinta del capitano è stata bloccata

Sotto alcune cosce ed è stato tirato giù con il carico della nave

Lasciato in superficie, nuotando verso terra

Vuoto nello sguardo, pieno di disperazione

È stato visto trascinarsi su, seduto su una roccia

Pianto muto, con gambe tremanti

Lì in mezzo alla commozione in corso tutt'intorno

Il suo nome è stato chiamato, non ha sentito nulla

Si sedette come intrappolato nel suo sconforto

Dove sia andato poi, nessuno lo sa