Ett fruset ögonblick - Tomas Ledin

Ett fruset ögonblick.

Monterat inom glas och ram.

En kort sekund som, stannat kvar.

Av berusande dag.

Tvåöppna leenden.

Med hela världen framför sig.

Ett svartvitt minne, hänger kvar.

Av min älskade vän.

Vi hade, drömmar då.

Som strödde stjärnstoft i vårt hår.

Vi var vågornas

glitter, flyende sken.

Varje önskan var möjlig att nå.

Vi hade, drömmar då…

Tre månader från maj.

Vid havet i ett lånat hus.

En smak av salt har,

stannat kvar.

Av förlovade dar.

Vi hade, drömmar då.

Som strödde stjärnstoft i vårt hår.

Vi var vågornas

glitter, flyende sken.

Varje önskan var möjlig att nå.

Ahh ahh ahh, ahhh…

Vi hade, drömmar då.

Som strödde stjärnstoft i vårt hår.

Vi var vågornas

glitter, flyende sken.

Varje önskan var möjlig att nå.

Vi hade, drömmar då…

Nah, Nah, Nah, Nah, Nah, Nah…

Nah, Nah, Nah, Nah, Nah, Nah…

Nah, Nah, Nah, Nah, Nah, Nah, Nah, Nah.

Fyra ögon tittar upp.

Mot en kameras objektiv.

En exponering, utan svar.

Och vad framtiden bar…

Un momento congelato.

Montato all'interno di vetro e cornice.

Un breve secondo che, rimase.

Di giorno inebriante.

Due sorrisi aperti.

Con il mondo intero davanti a lui.

Un ricordo in bianco e nero, si blocca.

Dal mio amato amico.

Avevamo, sogni allora.

Che ha spruzzato polvere di stelle tra i nostri capelli.

Eravamo le onde

luccichio, bagliore volante.

Ogni desiderio era possibile realizzare.

Avevamo, sogni allora...

Tre mesi da maggio.

Al mare in una casa presa in prestito.

Ha un sapore di sale,

rimasto.

Di giorni di fidanzamento.

Avevamo, sogni allora.

Che ha spruzzato polvere di stelle tra i nostri capelli.

Eravamo le onde

luccichio, bagliore volante.

Ogni desiderio era possibile realizzare.

Ahh ahh ahh, ahhh...

Avevamo, sogni allora.

Che ha spruzzato polvere di stelle tra i nostri capelli.

Eravamo le onde

luccichio, bagliore volante.

Ogni desiderio era possibile realizzare.

Avevamo, sogni allora...

Nah, Nah, Nah, Nah, Nah, Nah...

Nah, Nah, Nah, Nah, Nah, Nah...

Nah, Nah, Nah, Nah, Nah, Nah, Nah, Nah.

Quattro occhi che guardano in alto.

Contro l'obiettivo di una fotocamera.

Un'esposizione, senza risposta.

E cosa riserva il futuro...