Bäring Nord - Ultima Thule

Jag seglat över havet, snart nog i tjugo år,

lärt hur dystra dagar kommer och går,

alla oceaner har varit för mig en bädd

och i storm på vilda vatten, jag aldrig varit rädd

Men nu kallar mig den jord,

Där i norr den sköna Nord

Och det tär min kropp och själ,

Att jag ej är där

Och för mitt inre öga,

Ser jag skogens stammar höga

Vid den plats som för mig kan kallas hem

Brevet från min son, kom likt vinden norrifrån

En dröm att följa pappa, att gå i faders spår

Så drar jag sakta handen genom mitt gråa hår

och från fårad kind i stillhet, jag stryker bort en tår

Ja, nu kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord

och det tär i min kropp och själ att jag ej är där

och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga

vid den plats som för mig kan kallas hem

Längtans starka vingar bär mig hem

Skall aldrig mera lämna släkt och vän

I Sverige finns du kvar

Jag minns dig kära far

Ung och stursk i sinnet, inga drömmar sköts i sank

Jag matats har med minnen, fast utsvulten och pank

Men när vildheten i hjärtat, med ålder viker bort

Och tankar om ett äventyr är att minnas år som gått

Ja då kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord

och det tär i min kropp och själ att jag ej är där

och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga

vid den plats som för mig kan kallas hem

Men nu kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord

och det tär i min kropp och själ att jag ej är där

och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga

vid den plats som för mig kan kallas hem — mitt hem

Ho navigato attraverso il mare, abbastanza presto per vent'anni,

appreso come i giorni bui vanno e vengono,

tutti gli oceani sono stati un letto per me

e nella tempesta sulle acque selvagge, non ho mai avuto paura

Ma ora la terra mi chiama

Là nel nord il bel nord

E consuma il mio corpo e la mia anima,

Che non ci sono

E al mio occhio interiore,

Vedo alti i tronchi della foresta

Nel luogo che per me può essere chiamato casa

La lettera di mio figlio è arrivata come il vento del nord

Un sogno per seguire papà, per seguire le orme del padre

Poi passo lentamente la mano tra i miei capelli grigi

e dalla guancia corrugata in silenzio, asciugo una lacrima

Sì, ora quella terra, al nord, mi chiama il bel nord

e mi consuma nel corpo e nell'anima che io non ci sono

e al mio occhio interiore vedo alti i tronchi della foresta

nel luogo che per me può essere chiamato casa

Le forti ali del desiderio mi portano a casa

Non lascerò mai più un parente e un amico

In Svezia ci sei ancora

Mi ricordo di te caro padre

Giovane e testardo nella mente, nessun sogno è stato abbattuto

Sono stato nutrito di ricordi, ma sono morto di fame e al verde

Ma quando la ferocia del cuore, con l'età, svanisce

E i pensieri di un'avventura sono per ricordare gli anni passati

Sì, allora quella terra mi chiama, lì al nord il bel nord

e mi consuma nel corpo e nell'anima che io non ci sono

e al mio occhio interiore vedo alti i tronchi della foresta

nel luogo che per me può essere chiamato casa

Ma ora la terra, là al nord, mi chiama il bel nord

e mi consuma nel corpo e nell'anima che io non ci sono

e al mio occhio interiore vedo alti i tronchi della foresta

nel luogo che per me può essere chiamato casa - la mia casa