Ballad om vintern - Veronica Maggio

Jag minns allt som vackert och färggrant

Jag minns hur vi brukade le

Men löven föll ner, elementen slogs på

Himlen blev färglös, oföränderligt grå

Jag har aldrig haft någon kul vinter

Sen jag var tolv, tretton år

Men man kan ju förstå, hur det blir så

När vår himmel är färglös, oföränderligt grå

Visst finns det stunder som skiner

Ibland kan det kännas okej

Men det blir i bästa fall, som på super 8-band

Där himlen är färglös, oföränderligt grå

Oföränderligt grå

Ricordo tutto come bello e colorato

Ricordo come sorridevamo

Ma le foglie cadevano, gli elementi si accendevano

Il cielo divenne incolore, grigio immutabile

Non ho mai avuto un inverno divertente

Da quando avevo dodici, tredici anni

Ma puoi capire come sarà così

Quando il nostro cielo è incolore, grigio immutabile

Certo ci sono momenti che brillano

A volte può sentirsi bene

Ma sarà al massimo, come sulle bande super 8

Dove il cielo è incolore, grigio immutabile

Grigio immutabile