Evigt Mörker - Avslut

Solens slocknad

En förfärlig bortgång

Likt knivar längs vener

Vandra

Atrofiera

Ett evigt mörker

Behärska tomheten inom

Avmagringen

Lämnade åt herren

Förfrusna, nedbrutna, sargade

Överlämnad i det mörka

Stöptes allt till förruttnelse och död

Ett gudaktigt folk

I sin fridfyllda tillvaro

Bortom sina förstånd

Sköra så skört kött

Vandra i ängslighet

Och förtvivlan

Det påkallade ödet

Vandra

Atrofiera

Ett evigt mörker

Behärska tomheten inom

Avmagringen

Lämnade åt herren

Förfrusna, nedbrutna, sargade

Överlämnad i det mörka

Stöptes allt till förruttnelse och död

Il sole si spense

Una morte terribile

Come coltelli lungo le vene

Escursione

Atrofia

Un buio eterno

Padroneggia il vuoto interiore

L'emaciazione

Lasciato al Signore

Congelato, decomposto, sfregiato

Consegnato al buio

Tutto era precipitato nella decadenza e nella morte

Un popolo divino

Nella sua pacifica esistenza

Al di là delle loro menti

Carne fragile così fragile

Camminando in ansia

E disperazione

Ha richiesto il destino

Escursione

Atrofia

Un buio eterno

Padroneggia il vuoto interiore

L'emaciazione

Lasciato al Signore

Congelato, decomposto, sfregiato

Consegnato al buio

Tutto era precipitato nella decadenza e nella morte