Balladen om flykten - Cornelis Vreeswijk

Om natten gick vi, ingen såg

Hur vi på smala stigar drog

Och några tröttnade och dog

Och dom fick ligga där de låg

Men vi är kvar ers excellens

Får vi passera eder gräns?

Vi har ett namn, vi har en kropp

Vi kände till en flyktings stig

På natten gick vi i det krig

Framför oss finns vårt sista hopp

Förbarma er herr general

Släpp fram oss genom dödensdal

Vi saknar pass, herr indendent

De brann när allting annat brann

Vår existens betvivlar man

Vi lever men vårt namn är bränt

Förbarma er herr intendent

Vi rår ej för, att detta hänt

Förlåt oss snälle, herr soldat

Men om det finns nån' frihet här

Så ställ ifrån dig ditt gevär

Och låt oss komma in, kamrat!

Förbarma dig då herr soldat

Se barnen som behöver mat

För barnen irrar vilsna kring

Utan att fatta och förstå

Dom kan väl ni ta vara på

För dom har inte gjort någonting

Ers excellens, kom hit och hör

Vad tror ni barnen gråter för?

Vi flydde till, vår sista chans

Ers excellens som kan och vill

Öppna den gräns vi har kommit till

Vart ska vi annars gå någonstans?

Nella notte in cui siamo andati, nessuno ha visto

Come abbiamo disegnato su sentieri stretti

E alcuni si stancarono e morirono

E dovevano restare dov'erano

Ma rimaniamo, Vostra Eccellenza

Possiamo attraversare il tuo confine?

Abbiamo un nome, abbiamo un corpo

Conoscevamo il percorso di un rifugiato

Di notte siamo andati a quella guerra

Davanti a noi c'è la nostra ultima speranza

Abbi pietà, signor generale

Lasciaci attraversare la valle della morte

Ci mancano i passaporti, signor Indendent

Hanno bruciato quando tutto il resto è bruciato

La nostra esistenza è messa in dubbio

Viviamo ma il nostro nome è bruciato

Abbi pietà, signor sovrintendente

Non ci dispiace che sia successo

Perdonaci, per favore, signor soldato

Ma se c'è libertà qui

Quindi metti giù il fucile

E entriamo, compagno!

Allora abbi pietà, signor soldato

Guarda i bambini che hanno bisogno di cibo

Perché i bambini vagano persi

Senza afferrare e capire

Puoi prenderti cura di loro

Perché non hanno fatto niente

Vostra Eccellenza, venite qui e ascoltate

Per cosa pensi che piangano i bambini?

Siamo fuggiti verso la nostra ultima possibilità

Eccellenza chi può e chi vuole

Apri il confine che abbiamo raggiunto

Dove altro andremo?