Cylinderhatten - Cornelis Vreeswijk

Cylinderhatt, cylinderhatt, säg minns Du forna dagar

Där societeten syntes, syntes Du i all Din glans

Magnater och bankirer med cigarr och istermager

Bar upp Dig som en stolt symbol för makt och storfinans

Förr satt du på en dignitär nu sitter du på sotare Pär

Då fick du endast bäras av en rik och mäktig man

Nog är det väl beklagligt att det modet försvann

Cylinderhatt, cylinderhatt, var är revolutionen?

Envar skulle bli lika, nu skulle allt bli fritt

Cylinderhatt farväl: sa brukspatronen och baronen

Och köpte sig kostymer av demokratiskt snitt

Och alla miljonärer ser ut som proletärer

«Adjö adjö cylinderhatt, nu är jag folkets man»

Men visst är det beklagligt att det modet försvann?

Men Johansson med kepsen, han tycker allt är toppen

Fast lönen är för liten men regeringen är fin!

Han hyr sig en cylinderhatt den sätter han på knoppen

Och gifter sig i kyrkan och köper diskmaskin

Men kåken som han hyr i och trucken som han styr i

Ägs av en anonym person;

det finns det papper på

Cylinderhatt, cylinderhatt, vad äger han då?

Men stackars lille Lundström han sitter där och grubblar

På priser som är höga och på lönen som är låg

På den som utan möda sin förmögenhet fördubblar

Funderar lille Lundström med ganska tveksam håg

Visst är vi alla lika men somliga är rika

Men många fler är säkert lika fattiga som jag

Cylinderhatt, cylinderhatt, var finns Du idag?

Top hat Top hat say Ti ricordi i vecchi tempi

Dove la società è stata vista, tu sei stato visto in tutta la tua gloria

Magnati e banchieri con i sigari e la pancia grassa

Cresciuto come un orgoglioso simbolo di potere e denaro

Prima sedevi su un dignitario, ora ti siedi su un Pär più pulito

Allora, potevi farti trasportare solo da un uomo ricco e potente

Certo, è deplorevole che quel coraggio sia scomparso

Cilindro, cilindro, dov'è la rivoluzione?

Tutti sarebbero uguali, ora tutto sarebbe gratis

Top Hat Addio: ha detto il patrono del mulino e il barone

E si è comprato abiti di taglio democratico

E tutti i milionari sembrano proletari

«Addio cilindro, ora sono l'uomo del popolo»

Ma sicuramente è deplorevole che quel coraggio sia scomparso?

Ma Johansson con il berretto pensa che sia tutto fantastico

Anche se lo stipendio è troppo basso, il governo è gentile!

Noleggia un cappello a cilindro e lo mette sul bottone

E sposarsi in chiesa e comprare una lavastoviglie

Ma la baracca che affitta e il camion che guida

Di proprietà di una persona anonima;

c'è della carta sopra

Cilindro, cilindro, cosa possiede allora?

Ma il povero piccolo Lundström, se ne sta lì a rimuginare

Su prezzi alti e salari bassi

Su colui che senza sforzo raddoppia la sua fortuna

Pensa il piccolo Lundström con uno stato d'animo piuttosto dubbioso

Certo siamo tutti uguali ma alcuni sono ricchi

Ma molti di più sono probabilmente poveri quanto me

Cilindro, cilindro, dove sei oggi?