Den glade bagarn i San Remo - Cornelis Vreeswijk

Min vän, den glade bagarn uti San Remo stad

Ja, om ni kände honom, ni skulle strax bli glad

Han sjunger framför ugnen sin glada ritornell

Så stolt som om han vore en löjtnant John Forsell

Den glade bagarn bakar det bästa bröd som fås

Det bakas inte bättre ej ens i Allingsås

Han sjunger när han bakar och arbetar med fröjd

Det ökar varans värde och köparen blir nöjd

San Remos sköna damer beundra hans figur

Han liknar till det yttre en ung och kraftig tjur

Och när han knådar degen och sjunger högt i dur

Då ryser det i damer med sinne för skulptur

Min vän, den glade bagarn, som sprudlar av musik

Han har en vacker hustru, som står i hans butik

Från ugnen langas brödet till disken där hon står

Ju mera bagarn sjunger dess mer hon sälja får

Men om den glade bagarn vill svalka sig nån gång

Med damer i butiken, som lyssna till hans sång

Då säger hustrun vänligt och klappar bagarns bröst:

«kom inte ut, Florindo, det drar och du förstör din röst.»

Il mio amico, l'allegro fornaio della città di Sanremo

Sì, se lo conoscessi saresti subito felice

Canta il suo allegro ritornello davanti al forno

Orgoglioso come se fosse un tenente John Forsell

Il panettiere felice sforna il miglior pane disponibile

Non è cotto meglio, nemmeno ad Allingsås

Canta mentre cuoce e lavora con gioia

Aumenta il valore dell'articolo e l'acquirente è soddisfatto

Le belle dame di Sanremo ammirano la sua figura

Assomiglia esteriormente a un toro giovane e potente

E quando impasta la pasta e canta ad alta voce in maggiore

Poi ci sono i brividi nelle donne con una mente per la scultura

Il mio amico, il fornaio felice, pieno di musica

Ha una bella moglie, che sta nel suo negozio

Il pane viene portato dal forno al bancone dove si trova lei

Più il panettiere canta, più riesce a vendere

Ma se il fornaio felice vuole rinfrescarsi qualche volta

Con le signore in negozio, ascoltando la sua canzone

Quindi la moglie dice gentilmente e accarezza il petto del fornaio:

«non uscire, Florindo, pioviggina e ti rovini la voce.»