Djurgårdsmässa - Cornelis Vreeswijk

Bror Andersson går framåt med nävar och med krut

Och Petterson föryngras i förtreten

Men stackars lilla Lundström han sixar som förut

Och ängslas för den stora kometen

Han söker sina drömmar och letar sina ljus

Och han gnolar sina visor på krog och fattighus

Mens Andersson går framåt med puka och salut

Och Petterson dras uppåt av magneten

I nya krya tider har människorna brått

Och springer så det dövar och det slamrar

I nya krya tider har människohjärtat fått

Elektriskt ljus i båda sina kamrar

Där sitter inget barn mer och gråter eller hur?

För gråten är en ynkrygg och en kasperfigur

I nya krya tider har människorna brått

För allt det myckna nya som belamrar

Ej vilja vi begynna någon domaredans

Ty domare finns det alltför gott om

Så lämnom vi kometen med krona och med svans

Och nya krya herrar som har bråttom

Vad synes er om våren som fantiserar stort

Om blommor och om blader i sommarens port?

Ej vilja vi begynna någon domaredans

Men det blyga och det spröda är det smått om

De frejdliga och friska behärskar sin trapets

Och lyfter sig på alla håll och kanter

Men mycket här i världen av styrkedom har getts

Av clowner och av små komedianter

Hur skulle det så vara förutan någon bön

Om vår lilla pappa Geno fick ut sin lilla lön?

Fast han inte är så hemma på hantel och trapets

Och har det svårt på alla håll och kanter

Ty blundom vi för bristen hos denne lille man

Och bristen hos den ena och den andra

Skjut ej på pianisten för han gör så gott han kan

Och för övrigt är det meningslöst att klandra

Så ropar det en Lillklas i skogen någonstans

«Hej hoppla mina hästar!»

fast de inte alls är hans

Så blundom vi för bristen hos denne lille man

Och bristen hos den ena och den andra

Il fratello Andersson avanza con pugni e polvere da sparo

E Petterson è ringiovanito dal rimpianto

Ma il povero piccolo Lundström, ha sei anni come prima

E preoccupato per la grande cometa

Cerca i suoi sogni e cerca le sue luci

E canticchia le sue canzoni nelle taverne e negli ospizi

La Mens Andersson avanza a colpi e saluti

E Petterson viene tirato verso l'alto dal magnete

Nei tempi nuovi, le persone hanno fretta

E corre così è assordante e rumoroso

In nuovi tempi freddi, il cuore umano ha ricevuto

Luce elettrica in entrambe le sue camere

Niente più bambini seduti lì a piangere, giusto?

Perché il pianto è una cresta di pietà e una figura di Casper

Nei tempi nuovi, le persone hanno fretta

Per tutte le tante novità che ingombrano

Non vogliamo dare inizio a nessun ballo da giudice

Perché i giudici sono troppo numerosi

Quindi lasciamo la cometa con una corona e con una coda

E nuovi signori che hanno fretta

Cosa ne pensi della primavera che fantastica in grande

Di fiori e di foglie nel cancello dell'estate?

Non vogliamo iniziare nessun ballo da giudice

Ma i timidi e i fragili sono pochi e lontani tra loro

I pacifici e sani padroneggiano il loro trapezio

E sale in tutte le direzioni e bordi

Ma molto in questo mondo di giudizi di forza è stato dato

Di clown e di piccoli comici

Come sarebbe senza una preghiera

Se il nostro piccolo papà Geno fosse pagato il suo piccolo stipendio?

Anche se non è così a suo agio con manubri e trapezio

E avere difficoltà in tutte le direzioni

Perché abbiamo chiuso un occhio sul difetto di questo ometto

E la mancanza dell'uno e dell'altro

Non sparare al pianista perché sta facendo del suo meglio

E a proposito, è inutile incolpare

È così che grida un Lillklas nella foresta da qualche parte

«Salve cavalli miei!»

anche se non sono affatto suoi

Quindi abbiamo chiuso un occhio sulle carenze di questo ometto

E la mancanza dell'uno e dell'altro