En visa om ett rosenblad - Cornelis Vreeswijk

Det var en gång ett litet rosenblad

Och rosen som hon växte på var röd

Så föll hon av en dag för då var rosen död

Då for en yster vind förbi, då blev hon glad

För vinden var en glad och eldigt fyr

Som va på väg från söder emot nord

Han blåste hennes öra fullt av fagra ord

Kom hjärtevän sa vinden, kom

Då blev hon yr

Hon kunde inte motstå det han sa

Hon skänkte honom allt varom han bad

Han förde henne med sig till en stor rik stad

Här ska vi bo vi två, sa han

Och hon sa ja

Men vinden var trolöst exemplar

Som bara ville tumla runt i skyn

Han blåste henne från sig, hon föll ned i dyn

Sen for han hastigt bort från stan

Och hon blev kvar

Skulle ni se ett blomblad någonstans

Bland skräp och smuts i vår glada stad

Minns att hon en gång var ett vackert rosenblad

Hon älskade en vind en gång och hon blev hans

Och rosen som hon växte på var död

Och vinden som hon älskade han for

Var natt går hon igen i rummet där jag bor

Hon kallas rosenblad

Och hennes färg e röd

C'era una volta un piccolo petalo di rosa

E la rosa su cui è cresciuta era rossa

Poi un giorno è caduta perché allora la rosa era morta

Poi passò un vento gelido, poi fu felice

Perché il vento era un faro gioioso e ardente

Come se in viaggio da sud a nord

Le soffiò l'orecchio pieno di bellissime parole

Vieni amico di cuore ha detto il vento, vieni

Poi ha avuto le vertigini

Non ha resistito a quello che ha detto

Gli ha dato tutto quello che ha chiesto

La portò con sé in una grande città ricca

Qui vivremo, noi due, disse

E lei ha detto di sì

Ma il vento era incredibilmente esemplare

Che voleva solo ruzzolare nel cielo

L'ha spazzata via, è caduta nella duna

Poi si affrettò ad allontanarsi dalla città

E lei è rimasta

Vedresti un petalo di fiore ovunque

Tra la spazzatura e lo sporco della nostra città felice

Ricorda che una volta era un bellissimo petalo di rosa

Amava un vento una volta ed è diventata sua

E la rosa su cui è cresciuta era morta

E il vento che lei amava lui guidava

Ogni notte torna nella stanza in cui abito

Si chiama Petalo di rosa

E il suo colore è il rosso