Felicia pratar - Cornelis Vreeswijk

Felicia pratar och pratar och

kärleken hatar

all tid som användes fel

— som ligger där — död och stel

allt medan Felicia pratar

i sextondel.

Felicia, kom till min bädd nu och

var inte klädd nu

— ge mig Din kopparmun

jag dricker den som en brunn

Felicia, var inte rädd

nu i våran stund.

Din sol går i nedan söder för

snurriga bröder

som vill vad dom inte kan

Felicia — se Din man!

och vet att han ännu glöder

där förr han brann …

Felicia pratar för mycket, det

ljuvliga stycket

Nu pratar hon stup i ett

men kysser man henne rätt

ger hon efter för trycket och älskar

tills hon blir mätt.

Felicia parla e parla e

l'amore odia

tutto il tempo speso male

— sdraiato lì — morto e rigido

tutto mentre Felicia sta parlando

in sedicesimi.

Felicia, vieni nel mio letto adesso e

non era vestito adesso

— dammi la tua bocca di rame

lo bevo come un pozzo

Felicia, non aver paura

ora nel nostro tempo.

Il tuo sole tramonta anche nel sud inferiore

fratelli vertiginosi

che vogliono ciò che non possono

Felicia — vedi tuo marito!

e sappi che brilla ancora

dove ardeva...

Felicia parla troppo, quello

bel pezzo

Ora sta parlando tutto d'un fiato

ma la baci nel modo giusto

lei cede alla pressione e ama

finché non è piena.