Till Gunnel (Till Linnéa via Leonard Cohen) - Cornelis Vreeswijk

Hej Gunnel, vad vill du höra?

Jag glömmer det varje gång

Jag har något i mitt öra

Som kanske kan bli en sång

Det darrar ju i gitarren

Den ber om ett vackert grepp

Nu öppnar jag etuiet

Och kysser din underläpp

Sitt stilla och tyst, min Gunnel

Här kommer en vacker vers

En frånvarande tågtunnel

Jagar mig kors och tvärs

En krumhorn och två timbaler

Försvinner långt härifrån

Gitarren skälver i famnen

På min moders ende son

En eskimå öppnar ett fönster

Då blir hela rummet svalt

Ut strömmar förföriska dunster

Det rimmet var genialt, hehe

Du vet, jag kan hålla värmen

Det vet du nog att jag vet

Jag är lika varm som Saturnus, minst

Och stark som en järnmagnet

Nu är snart den visan färdig

Det märker du redan själv

Fram flyter min penna

Värdig som timret i någon älv

Sitta stilla och tyst och vänta

Bli kvar i din tavelram

För när jag har skrivit färdigt, min Gunnel

Är pennan så gott som lam

Nu blir alla stjärnor matta

Och stelnar till som stanniol

I öknarna, torra och platta

Fram springer det vattenhål

Och mörkret viker och natten

Och än är det inte dag

Hej Gunnel, här är din visa

Min Gunnel, och här är jag

Ciao Gunnel, cosa vuoi sentire?

Lo dimentico ogni volta

Ho qualcosa nell'orecchio

Che potrebbe diventare una canzone

La chitarra vibra

Richiede una bella presa

Ora apro il caso

E ti bacia il labbro inferiore

Siediti fermo e tranquillo, mio ​​Gunnel

Ecco che arriva un bellissimo verso

Un tunnel ferroviario assente

Mi insegue dappertutto

Un crumhorn e due timballi

Scompare lontano da qui

La chitarra trema tra le sue braccia

Sull'unico figlio di mia madre

Un eschimese apre una finestra

Quindi l'intera stanza sarà fresca

Ne escono fumi seducenti

Quella rima era geniale, haha

Sai, posso stare al caldo

Lo sai bene quanto me

Sono caldo come Saturno, almeno

E forte come una calamita di ferro

Ora quella vista sarà presto finita

L'hai già notato tu stesso

La mia penna fluttua in avanti

Degno come il legname di qualsiasi fiume

Siediti fermo e tranquillo e aspetta

Rimani nella cornice della tua foto

Per quando avrò finito di scrivere, mio ​​Gunnel

La penna è quasi zoppa

Ora tutte le stelle diventano opache

E si solidifica come carta stagnola

Nei deserti, aridi e piatti

C'è una pozza d'acqua che corre davanti

E l'oscurità si allontana e la notte

Eppure non è giorno

Ciao Gunnel, ecco il tuo visto

Il mio Gunnel, ed eccomi qui