Aura - Dödsrit

I ett konstant mörker skymmer jag din aura

Bortom all ensamhet finner vi varandra

Skapta ur samma förakt återspeglar vi oss själva

Och från ett andetag vittrar vi bort

Från djupet föds vemodet

En reflektion dold inom oss själva

Som äter upp allt som inte finner ro

Vägled oss genom vår förruttnelse

In un'oscurità costante oscuro la tua aura

Al di là di ogni solitudine ci troviamo

Creati dallo stesso disprezzo, ci riflettiamo

E da un soffio ci allontaniamo

Dal profondo nasce la malinconia

Un riflesso nascosto dentro di noi

Chi mangia tutto ciò che non trova pace

Guidaci attraverso la nostra decadenza