En besvuren plats - Dråpsnatt

Över den stelfrusna sårskorpan

som täcker Moders lekamen

Ett ting bör modigt vara

för att bevandra den slumrande varelsen

Den spegelblanka isen

slipad av vind och snö

Tycks spegla vinterns ändamål:

av svält och köld ni skola dö!

Jag vänder mig mödosamnt om för att

se hur mina spår mig lett

men Moder har täckt mina spår inatt

inför ett dråp ingen kommer att ha sett

Plötsligt, framför mig, en uppenbarelse

Mitt ansikte under ytan, leende

Ett blågrått ansikte påminner mig;

min död är tvinget naturens skeende

Så förlorar jag mitt fäste

isen finns ej under mig mer

Det svarta vattnet omger mig

jag ej längre månens ljus ser

Slutningen går stillheten segrande ur striden;

kylan och vätan har mina krafter bestulit

Månen reflektaras i det svarta vattnet

i en plats som konungar besvurit

Sulla crosta congelata

che copre il corpo della Madre

Una cosa dovrebbe essere coraggiosa

per camminare la creatura addormentata

Il ghiaccio lucido a specchio

terra da vento e neve

Sembra riflettere lo scopo dell'inverno:

di fame e di freddo morirai!

Mi giro faticosamente

guarda come il mio mi segue facilmente

ma la mamma ha coperto le mie tracce stasera

prima di un omicidio nessuno l'avrà visto

Improvvisamente, davanti a me, una rivelazione

La mia faccia sotto la superficie, sorridente

Mi ricorda una faccia grigioazzurra;

la mia morte è forzata dal verificarsi della natura

Poi perdo la presa

il ghiaccio non è più sotto di me

L'acqua nera mi circonda

Non vedo più la luce della luna

Alla fine, il silenzio esce vittorioso dalla battaglia;

il freddo e l'umido mi hanno privato delle forze

La luna si riflette nell'acqua nera

in un luogo giurato dai re