Novemberregn - Eva Dahlgren

Promenerar hem

Novemberregn

Vid Gustav Adolfs torg

Är det mycket folk

Jag hör massa unga pojkar genom bruset

Stå och skrika där

Att jag är inget värd

Svarta huvor över äppelröda kinder

Och dom vinner

Svarta kängor taktfast trampar

Jag vet dom sparkar

Tills dom dödar mig

Vem skulle våga

Vem skulle våga stå där ensam kvar

Och jag som kämpat med min rädsla

Att stå rak och aldrig vika mer

Jag slutar andas böjer huvudet

In i mörkret

Det tog en minut inte mer

Vem skulle våga

Vem skulle våga stå där ensam kvar

Inte jag

Backar hem till söder in i porten

I hallen faller jag

Timmarna går

Timmarna blöder

All respekt för mig själv ligger och förblöder

Dom tog mig så lätt

Att det ska vara så enkelt

Det är så enkelt

Vem skulle våga

Vem skulle våga stå där ensam kvar

Inte jag

Camminando verso casa

Pioggia di novembre

In piazza Gustav Adolf

C'è un sacco di gente

Sento molti ragazzi attraverso il rumore

Stai lì e urla

Che non valgo niente

Cappucci neri su guance rosso mela

E vincono

Gli stivali neri calpestano con tatto

So che calciano

Finché non mi uccidono

Chi oserebbe

Chi oserebbe stare lì da solo

E io che ho combattuto con la mia paura

Stare dritti e non piegarsi mai più

Smetto di respirare e chino la testa

Nell'oscurità

Non ci volle più un minuto

Chi oserebbe

Chi oserebbe stare lì da solo

Non me

Torna a casa a sud nel cancello

Nell'ingresso cado

Le ore passano

Le ore sanguinano

Tutto il rispetto per me stesso sta sanguinando

Mi hanno preso così facilmente

Che dovrebbe essere così semplice

È così semplice

Chi oserebbe

Chi oserebbe stare lì da solo

Non me